Jag har återvänt till staden som kommer att vara mitt hem i ännu tre månader. Mitt officiella bostadslöshetsskap har också tagit slut och jag har fått en adress, jag har ett rum och jag har två kämppisar. Jag har till och med fått en säng levererad två våningar nerifrån. Ibland löser sig saker helt av sig själv och bönesvar kommer före själva bönen. Detta kommer att kännas som ett hem.
Ett nytt tillfälligt palats hittades också ganska snart efter att jag tackat ja till mitt nya hem. Men det blev nog ändå rätt såhär. Jag ska vara prinsessa i ett annat palats denna vår. Och efter många år ska jag damma av min krona och inta min tron igen. Den tron som är bara min.
Jag tycker om nya år. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll att man börja skriva 2011 istället för 2010, men på något sätt känns det ändå som en ny start. Jag får lämna det som varit bakom mig och börja något nytt. På något sätt får jag börja från blank sida pånytt. Förra året hade alla förutsättningar att bli hur bra som helst. Och visst har jag en massa fina minnen från året, samtidigt som det också var ett år som jag också var väldigt sönder.
Min första tanke med denna blogg var att den skull vara en del av en bearbetningsprocess. En del av min resa påväg till det liv som finns där ute någonstans och att hitta min plats på denna plats som kallas jorden.
Men vid närmare eftertanke så är det nog inte en resa som kan beskrivas här. Bara små bråkdelar av den.
Så mycket av det jag först tänkt skriva kommer jag nog inte att sätt ut här i allafall.
Men jag är påväg på min resa. Jag vandrar ständigt vidare och jag trivs med att vara på väg. Jag känner att jag kommer närmare och närmare det liv som är fyllt med liv.
Jag känner, jag upplever, jag går sönder och jag byggs upp.
Tack till alla dem som går brevid mig delar av denna resa.
DEt betyder mycket för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar