Tid att tacka

Det känns som att en del av mina inlägg varit sådär halvdystra den senaste tiden. Så jobbigt är det egentligen inte som det kanske låter. Jag mår mycket bättre än vad jag gjorde under hösten och jag har en massa saker jag är tacksam över. Jag känner hopp och jag känner liv och jag känner glädje.

Och många är det gånger den senaste tiden jag upplevt sann tacksamhet över en massa olika saker. Ärligt talat är jag faktiskt också tacksam över den tunga period som jag hade på hösten. Speciellt nu när den är förbi. Jag skulle inte vilja uppleva den igen, men jag är glad att jag tvingades gå igenom den. Den har fått mig att växa massor och jag har lärt mig mycket och jag kommit till insikt om många saker just på grund av den. Den bidrog också delvis till att jag till slut insåg att jag måste ta itu med en del saker som jag egentligen borde ha tagit itu med för länge sen. Men bättre att komma till insikt sent än aldrig.

Jag är tacksam för det jobb som jag haft de senaste månaderna. Jag har lärt mig massor under den tiden. Jobbet som först mest kändes tungt och jobbigt, men som jag började trivas med mer och mer ju längre tiden gick. Och jag kan tillägga att det inte var något fel med arbetet. Det var mest den situation jag befann mig i som gjorde att det var tungt. Jag är tacksam för alla arbetskamrater jag haft som varit hjälpsamma på alla sätt och vis och som fått mig att känna mig välkommen. Jag önskar att alla nya lärare skulle mötas med samma hjälpsamhet. 

Jag är tacksam för de människor som bistod mig med husrum under hela hösten. Att ha vänner som tar emot en i sitt hem när man saknar bostad är en gåva.

Jag är tacksam för alla de människor som på ett eller annat sätt funnits här för mig. Antingen fysiskt eller på något annat sätt. Tack för alla som tagit sig tid att träffas och sitta och tala och på olika sätt varit till stor uppmuntran. Det har gjort min dag många gånger att få tänka på något helt annat en stund. Jag är tacksam för alla de välvalda ord och kramar jag många gånger fått i precis rätt stund. Ibland förstår jag inte hur ni kan veta. 

Tack Linda för att du alltid trott att jag klarar av allt det jag tar mig an. Det har varit till stor glädje och uppmuntran så många gånger. Jag hoppas att jag någon dag kan leva upp till det på riktigt. Tack för att du finns och du alltid är stolt över mig.

Jag är tacksam för att allt har varit mycket roligare nu på våren. För den insikt jag fått. För det hopp, den glädje och den frid som visar sig allt mer för varje dag som går. Och jag är tacksam för alla som gläds med mig.

Jag är tacksam för att jag snart får fara på ett nytt äventyr till Afrika och Namibia. Jag är tacksam för alla utmaningar, äventyr och upplevelser som väntar mig där. Tack för att jag blir tvungen att tala finska varje dag där. Tack för Afrika! 

Tack för att jag får fortsätta växa och att jag får lära mig mer och mer vad det innebär att leva och vara människa och vara just jag för varje dag. Tack för att jag mer och mer får lära mig att njuta av livet och vad det innebär att leva fullt ut. Tack för att jag får fortsätta min vandring.


Och vandringen kan ibland vara riktigt angenäm. Under vissa delar av av stigen kan den t.ex. se ut som här. 

Vilda kusten, Sydafrika