Ikväll saknar jag fotbollen. Både fotbollen och inte minst mitt fotfollslag. De har bastukväll ikväll. Jag kan inte närvara. Istället kör jag med bastukväll två dagar i rad här hemma för att kompensera det hela lite. Men det gör ju inte att jag får träffa dem. Nåväl, det är väl ändå inte så länge till juli. Bara en liten del av en evighet.
Jag känner mig ganska nöjd med att ha fått undan alla saker jag hade på min ”to do”-lista för den här veckan. Jag kan nog vara riktigt effektiv om jag måste.
På listan fanns bland annat några finska mail jag skulle skriva. Problemet med dem är bara det att när jag väl har fått skrivit dem, så kommer det ganska snart svar på nytt och sen blir det liksom bara ännu mera att skriva. Det tar liksom aldrig slut. Men kanske det är bra att jag vänjer mig före jag far på min tre månaders intensiva finska språkbadperiod. Tur att de flesta andra saker som fanns på listan var engångssaker.
En f.d. kämppis kom oanmäld till Åbo på torsdag och ville träffas. Det gladde mig att hon frågade om vi skulle träffas en stund trots sitt späckade schema. Det är så skönt med sådana människor som man kan fortsätta tala med där man slutade senast fast man inte setts på väldigt väldigt länge.
En annan sak som förgyllt några stunder de senaste dagarna är att det finns två personer i Namibia som väntar på att jag ska komma tillbaka så att vi kan träffas. Bara tanken på att det finns någon som där väntar på att få se mig igen, värmer nog mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar