Jag vaknade en timme för tidigt med en mening i mitt huvud denna morgon. Det är en mening som jag sett som ett en facebookstatus för kanske en vecka sen, men denna morgon fanns den bara där alldeles tydligt i mitt huvud då jag vaknade. Antagligen har det att göra med att jag igår i kyrkan såg ett videoklipp som berörde nästan samma sak.
”What’s your story darling?”.
Vem bryr sig egentligen om en enda lite obetydlig berättelse bland miljarder andra. Under alla år har jag gång på gång från alla olika håll blivit påmind om att man måste vara störst, bäst och vackrast för att vara någon. Ja, om man vill att någon ska komma ihåg en över huvudtaget, måste man skilja ur. Och man måste göra det på rätt sätt. Det finns en oskriven regelbok där alla olika egenskaper och kombinationer av dessa finns uppräknade antingen i kolonnen godkänd eller icke-godkänd.
Men vad samhället än säger vet jag ändå att det finns En som även bryr sig om alla de små till synes obetydliga berättelserna. De berättelser som trots allt är en del av den stora berättelsen. Det är inte de som världen ropar efter, men de har en funktion. De måste finnas med för att den stora berättelsen ska bli fullständig. Och i den berättelsen ryms även de som inte hörs och syns mest med. De som inte kämpar för att få sin röst hörd och de som tror att de inte har något att bidra med. Men ett puzzel blir inte helt före varje bit är på plats.
Det finns någon som vill höra just din berättelse och varje liten del den består av. Do you dare to share?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar