Hej då Åbo

Efter en massa tid längs vägarna mellan Purmo och Åbo den senaste tiden börjar jag vara så redo jag kommer att bli för att sticka iväg. Flytten är undan, packandet är undan och det sista jobbet från förra arbetet har precis slutförts. Nu börjar snart nästa kapitel i "the never ending story".


Jag har haft en bra sista vecka i Finland. Två dagar i Purmo och två trevliga träffar med två yngre systrar. 
Att fara på café och spendera en hel eftermiddag med en av de bästa gör gott. Åter igen en massa givande samtal på alla möjliga olika djuphetsnivåer. Ibland räcker det bara med att man får berätta. 
Att äta glass med en annan lillasyster efter en lång promenad i ett landskap som blir mera vårlikt  för varje dag som går, ska inte heller underskattas. 


Mitt livs första pyjamasparty infann sig igår, och vem kan man bättre spendera ett sådant med än sina extra bröder? Fyra personer i en soffa för tre, njutbar musik och varma drycker. Ibland är det bara så skönt att få vara. 

Jag är så redo jag kommer att bli. Min sista kväll här i Åbo är nästan över och jag har fått träffa en massa härliga människor. Att fara på förlovningskalaset var ett klokt beslut. Det var många jag fick se där som jag är glad att jag fick träffa en sista gång före jag åker iväg. 

Jag har fått säkert hundra kramar och jag har uppskattat precis varenda en. Jag har behövt dem. Det gläder mig att så många är glada för min skull och verkligen önskar att jag får en riktigt bra resa. Det värmer verkligen. Det känns bra att få åka iväg då jag fått ett bra avslut på vistelsen här med människor jag älskar. Just nu är det lätt att vara tacksam.

Tack Åbo för den här tiden!