Fem ståtliga män, en vacker dam, jag och en lägereld. Det småregnar och mörkret ligger tungt runtomkring. Antingen är det väldigt tidigt eller väldigt sent, men samtidigt just i rätt tid. Jag känner inte alla. Inte speciellt bra åtminstone, men det spelar ingen roll. Där vi sitter/står i en cirkleformad konstellation känner jag mig plötsligt väldigt närvarande. På något konstigt sätt hittar jag det där som jag så ofta längtar efter och sökt, men som jag sällan den senaste tiden lyckats känna. Gemenskap.
Egentligen sägs eller berättas det inte speciellt mycket. Ändå kan jag höra an massa olika berättelser för mitt inre öra. Berättelser om livet. Jag blir åter en gång påmind om hur mycket det finns som döljer sig i en annan människas liv. Så mycket som är värt att se och värt att höra.
Där vi befinner oss runt vår lägereld som egentligen är en vattenpipa, händer det också att det uppstår spontant sjungande, där en efter en joinar med sin unika stämma. Och kören känns på något sätt inte fullständig före alla är med.
En dag som började i tårar och fortsatte på samma vis långt in på kvällen, fick till sist ett riktigt bra avslut. Under dagens lopp hann jag mötas av en massa olika kärlekshandlingar. Sällan på det sätt eller från de personer jag förväntat mig. Men på flera olika sätt fick jag ändå ta emot godhet. Små, till synes oviktiga handlingar, men som ändå hade stor betydelse just då. Ofta behövs det inte mycket. Ibland är det bara att någon frågar. Ibland är det bara ett leende eller en kram och ibland är det just att få gå några kilometer genom regnet med en vän och tala om helt allmänna saker. Men det spelar roll.
Bara man öppnar ögonen finns det massor med pärlor längs den annars så steniga vägen. Men det gäller att få syn på dem och att sedan också plocka upp dem.
Ofta då jag önskar mig saker har jag redan en föreställning om när och hur och genom vem det ska ske. Ofta sker det på ett helt annat sätt. Det händer att jag inte alltid kan ta till mig det, eftersom jag är så låst i mina egna tankar om hur det ska ske.
Men vem som helst som finns runtomkring dig kan användas för att förmedla något åt just dig. Oberoende om det är mannen du möter på gatan eller en god vän du känt hela ditt liv. Gud använder de som finns tillgängliga på plats och för stunden. Ofta är det så lätt att vi försöker begränsa honom och inte tar till oss det som redan finns serverat bara för att det sker på ett sätt som vi inte räknat med.
Kanske är det för att jag ska lära mig att lita ännu mera, som så mycket av det som händer sker utanför min box. Eller så är det för att jag snart ska åka iväg, som Han visar att det inte spelar roll om det finns människor jag känner runtomkring mig eller inte, Han kan alltid sända den eller det jag behöver till mig, oberoende var jag är.
Jag fylls av förundran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar