Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


fredag 1 april 2011

Nästan födelsedag

Och så var mars månad förbi och således även mitt vikariat. Den tidsperiod som först kändes som en halv evighet har plötsligt gått till sitt slut. 

Jag tror det kändes lite som att ha födelsedag då jag var sista dagen på arbete igår. Eller jag tycker ju inte om födelsedagar, men det kändes så som jag tror att det borde kännas att ha födelsedag. Jag fick baka och bjuda på kaka i arbetet och alla var glada och tacksamma. Jag fick på ett sätt ha det kalas som jag så många gånger längtat efter de senaste åren. Flera än vanligt kom och talade med mig och hade massor med frågor om vad som händer nu efteråt. De var intresserade på riktigt och sade att jag måste skriva och berätta hur det går för mig i Namibia och sen komma in och berätta då jag kommer tillbaka till Finland. Jag fick känna mig sedd och hörd och uppskattad. 

Mina kollegor hade till och med ordnat ett extra möte under en av rasterna för att ta farväl av mig och överlämna några presenter. Själv hade jag inte kollat min inbox på länge, så jag blev totalt överraskad då någon av dem plötsligt började harkla sig och på så sätt visa åt de andra att de skulle vara tysta, för han hade något att säga. Det värmde att alla lärare tog sig tid att komma och även deras fina ord. Även gåvorna jag fick och deras förklaringar till baktanken bakom dem alla var till stor glädje. Det är med dessa  människor som jag levt en stor del av min vardag de senaste månaderna och det har gett mig många fina minnen. Dessa människor har fått mig att känna gemenskap.

Jag känner verkligen att jag blivit väl emottagen på arbetet och att jag har fått bli en av dem. Alla har alltid varit jättehjälpsamma mot mig och alltid tagit sig tid att svara på mina frågor och visa saker jag undrat över. Som jag redan sade i ett tidigare skede, önskar jag att alla nya lärare skulle få känna sig lika välkomna som jag har fått göra under detta halvårsvikariat. Jag har känt att jag haft det stöd jag behövt och att de har trott på och uppskattat det arbete jag gjort.

Så det är nu med stor tacksamhet och många erfarenheter rikare jag går vidare till nästa kapitel i livet. Det ska bli spännande att se vilka utmaningar och äventyr det för med sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar