En av sakerna jag trivdes med i Nkurenkuru var att leva enkelt. Enkelt och billigt. Dels fanns det inte jättestort urval i den lokala butiken där, och urvalet varierade lite från dag till dag beroende på vad de hade råkat få in, men jag kände aldrig att det var något jag saknade. Gick jag till butiken och handlade mat för motsvarande 10 € räckte det för åtminstone fem dagar. Så länge jag hade tillgång till de yoghurtliknande produkterna var jag nöjd. Jag kände mig aldrig speciellt hungrig heller. Jag blev van att inte köpa så mycket och jag trivdes med det. Och fast jag tyckte att jag levde relativt billigt där, spenderade jag ändå säkert mera pengar på mat än de flesta andra i staden.
Det enda som ibland var lite jobbigt med att leva enkelt var att tvätta kläderna förhand. Men förutom det så tyckte jag om att leva primitivt. Och visst fanns det en viss charm med att tvätta förhand också.
I fredags åkte vi iväg från Nkurenkuru för att påbörja vår färd mot Windhoek. Vår första mellanlandning var i Tsumeb där vi skulle stanna över natten, för att sedan åka via Etosha följande dag. Efter att ha levt i fem veckor i en stad där man aldrig riktigt vet vad det råkar finnas för utbud i butiken och aldrig färskt kött, så tyckte jag att jag kunde unna mig en biff den kvällen med gott samvete. Min vana trogen så tittade jag först på de billigaste biffarna och hade nästan bestämt mig för en. Sen kom jag plötsligt att tänka på Ville och bestämde mig för att istället beställa en dyrare och råare biff. Laura skulle nog också vara stolt över mig då ;) En vis man i min församling för några år sedan sade en gång att om man ändå far så pass sällan på restaurang, så kan man åtminstone unna sig något man faktiskt vill ha och inte bara ta det som är billigt. Så jag bestämde mig att den här helgen ska jag äta vad jag vill och inte bry mig om vad det kostar. Efter det beställde jag tillsammans med J och S en tallrik med rökt kudu till förrätt. Sen beställde vi alla också pizzor som vi skulle hämta ut följande dag och äta kalla under vår safari. Jag är nog säker på att jag skulle ha gillat den första biffen jag funderade på också, men det blev ändå rätt som det blev.
Det här är egentligen inte den bästa tiden att åka till Etosha eftersom det inte är speciellt länge sedan regnperioden tagit slut och djuren då inte har någon orsak att komma bort från bushen och skogen. Men det var jag väl medveten om redan då vi funderade på om vi skulle fara eller inte. Men jag vill åka iallfall. Att få åka dit hade en speciell betydelse för mig, oberoende om jag skulle få se några djur eller inte.
Men Etosha levererade och gjorde mig inte besviken. Speciellt den första förmiddagen, verkade det som att vart vi än körde kom vi i precis rätt tid. Och min duktiga chaufför svängde och ställde och backade med bilen utan att jag ens behövde säga till för att jag skulle få bästa möjliga synvinkel. Kan jag vara annat än nöjd och tacksam.
Det kan hända att det är en miljöskada jag fått under de senaste två åren, men det känns att jag ännu måste berätta om buffeten vi fick på kvällen. Då man kommer på praktik från FMS hör det till att man ska bli bjuden på en välkomstmiddag och en avskedsmiddag. Välkomstlunchen åt vi i Rundu för några veckor sedan. Min praktikperiod tar ju inte slut ännu, men i och med att Niina åker hem snart så bestämde vi oss att vi båda tar vår avskedsmiddag vid Etosha. (Tänk att det råkade vara just där de har ett buffetalternativ ;)
Glad och nöjd efter en lyckad dag då jag hunnit se massor med djur beger vi oss mot restaurangen och sätter oss ner vid vårt bord. En alladeles underbar kock kommer och hälsar oss personligen välkommen och berättar om dagen utbud. Sen är det bara att ta för sig. Och utbudet är gudomligt. Jag är alldeles lyrisk redan då jag hämtat min första salladsportion. Sen när det blir dags att gå fram till grillen där samma ljuvliga kock står och frågar hur välstekta jag vill ha mina biffar stiger min lyriskhet ännu mera. Jag äter och jag äter, mera än vad jag egentligen orkar. Och oryxfiléer är en riktig succé. Jag tror inte att jag varit sådär mätt sedan jag åt på buffeten på båten då jag gick i lågstadiet. Möjligtvis en gång i palatset då männen i huset bestämt sig att tillreda en trerätters middag samma dag som jag varit på restaurang. Då vi kommer fram till efterrätten är jag redan nästan helt mätt. Men eftersom dessertbordet håller lika hög kvalitet som förrätten och varmrätten så måste jag ju bara ta en portion med diverse gudomligheter därifrån också. Dessutom hade det riktigt gått kaffe där också. Lördagen var med andra ord en riktigt lyckad dag,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar