Buffétbordets hemligheter

För det mesta tänker jag utan att skriva. Men den senaste tiden har jag mest skrivit utan att tänka. Så ni har nog knappast fått ut speciellt mycket av det jag skrivit den senaste tiden. Men å andra sidan har jag aldrig lovat att det jag skriver kommer att ha substans heller. 

Och för  mig tror jag att det många gånger kan vara bra att inte tänka så mycket. Det var ett råd som min fotbollstränare gav mig för något år sedan, och det är en klok person. Och nu har jag mer och mer börjat inse hur rätt hon hade angående det. Men jag borde kanske inte skriva så mycket de gånger jag inte tänker.

De som i någon mån har följt med hur jag har det här har förstått att jag har det bra. Det stämmer. Jag trivs med min tillvaro här. Men samtidigt är inte livet speciellt annorlunda än någon annanstans. Allting förändras inte och alla ens problem försvinner inte bara för att man reser bort. Men att komma bort ett tag kan bidra till att det är lättare att tänka nya tankar, plus att man får lite perspektiv på olika saker.

En av orsakerna att jag har det så bra här är att jag inte har någonting. Eller jag har en massa saker, men själv har jag inte fixat någonting, utan allt jag har, har jag fått ta emot. Jag tvingas leva i tro på ett helt annat sätt att allt kommer att ordna sig och att det jag verkligen behöver kommer jag att få. Och jag får så mycket mer än det jag verkligen behöver.

En annan sak som gör att jag trivs bra är att här har folk tid och ser en på ett helt annat sätt. Och har de inte tid så tar de sig det. I Finland har folk bråttom även det gånger de egentligen inte har något att göra.

Men den största orsaken till att jag trivs här är att jag mer och mer börjar förstå vilken verklighet jag lever i och vad det här buffétbordet som livet bjuder på handlar om. 

1) Är man på buffét får man välja precis vad man vill och hur mycket man vill. Jag behöver inte välja mellan två bra saker utan jag får ta av fast alla sorter. Det ena utesluter inte det andra. Det är liksom AND-AND principen som gäller. 

2) Folk från olika håll kommer att rekommendera en massa olika saker åt en, men jag har själv friheten att välja vad jag vill ha. Jag har också friheten att låta bli att ta av det jag inte vill ha. Det spelar ingen roll vad folk försöker få mig att inse, så har jag ändå rätt att avstå. Jag behöver inte tycka om det som alla andra gillar.

3) Om man tar av något som man sedan märker att man inte vill ha, så får man lämna det och ta av något annat istället. Har man gjort dåliga val, så innebär det inte att man inte kan ändra sig och välja något annat, bättre istället. 

4) Tar något på buffétbordet slut kan man lita på att det snart kommer att sättas fram mera. Man behöver inte raffa åt sig allt på en gång för att försäkra sig om att inte bli utan. Dessutom hinner hälften av maten kallna i sådana fall. 

5) Ibland händer det att det dukas fram speciellt bra saker som inte hör till det vanliga. Då kan det löna sig att försöka få av det, och lyckas man med det ska man vara glad och tacksam. Händer det dock att man missar en chans eller att en möjlighet rinner en ur händerna eller att man helt enkelt inte kan ta emot det just då, så kan man lita på att det kommer att komma nya tillfällen. Det kommer nödvändigtvis inte att bjudas på precis samma saker igen, men det kommer att komma nya chanser och de kommer att vara bra.

6) Fast man redan har fått en massa bra mat får man ändå äta hur mycket efterrätt man vill.

7) Det handlar inte om att hinna med så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Det är inte den som äter mest eller som är först färdig som vinner. Det handlar mer om att hitta det som är bra och njuta av det. Sen får det ta så länge det tar. 

8) Ifall man trots allt inte hittar något som är bra eller är nöjd med det utbud eller den service som ges har man valt fel restaurang och det är definitivt fel kock som står för maten. Då skulle man nog göra klokt i att se sig om efter en annan.

Så fast jag var sjuk nästan hela tiden av min semester i Owamboland, så kan jag inte riktigt vara ledsen över allt jag missade där. Där jag ligger i min säng och funderar om jag ska orka vända huvudet till andra sidan eller inte är jag fullt medveten om att jag inte kommer att kunna utnyttja min gratis skjuts till Osikathi. Jag kommer inte heller att kunna åka till det hem Ongwediva jag bliivit inbjuden till och jag kommer inte heller en kunna ta tillvara alla andra möjligheter som uppenbarat sig där. Men jag har redan fått så många upplevelser under min vistelse här i Namibia, och fast jag inte kan ta emot de som erbjuds just nu, så kan jag vara säker på att de inte kommer att slut bara för det. Det kommer att dukas fram mera. 

För jag är säker på att jag valt rätt restaurang och att jag kan lita på min kock.

Och om man nu ska vara sjuk, så var Oniipa ett ganska bra ställe att vara det på.