Lite för snart

Och plötsligt går det upp för mig att det imorgon är exakt två veckor tills mitt flyg lyfter. Två veckor är ju ingenting. Dessa två veckor kommer att gå snabbt. Tyvärr.

Efter att först ha varit lite skeptisk att åka från bushen och hela min tillvaro där hit till Windhoek, kan jag säga att jag börjat trivas riktigt bra här. Till stor del beror det nog på att jag börjat känna mera människor här och flera av dem kallar jag nuförtiden inte bara bekanta utan även vänner. Men överlag känner mig hemma och bekväm här nu. Det känns så självklart att det är här jag ska vara och jag njuter av min vardag och allt vad det innebär. Måste jag faktiskt åka härifrån snart.

Av alla ställen jag varit på här i Windhoek tycker jag faktiskt att just min jobbplats långt bort i slummen är en av de allra finaste. Så mycket vackert på ett och samma ställe. Jag kan se bergen därifrån. Jag ser alla skjulen på sluttningen och all sand och allt gräs som finns runtomkring. Det ser ut som ett litet idylliskt township. Många gånger har jag också trott mig ha havsutsikt. Efter att titta lite närmare märker jag nog alltid att det egentligen bara är en blå vägg (med mtc reklam ;) eller ett stort plåttak (det finns två potentiella hav). En sol som lyser från en oftast klarblå himmel kanske bidrar till att allt ser vacker ut, men hursomhelst, vart jag än tittar ser jag bara en massa skönhet.

Efter en helg i Johannesburg känns kvällarna och nätterna här i Windhoek inte alls speciellt kalla mera. För i Johannesburg var de kalla. Men med tre filtar, yllesockor, stickatröja och goretexbyxor så blev natten nästan behaglig. Samtidigt var jag också lite för lycklig och tacksam för att kunna lida av kölden.

Jag vet inte om jag lever lite i en dröm här då nästan allt känns så bra eller om jag helt tvärtom bara kommit djupare in i verkligheten och får se mera av det liv som faktiskt finns tillgängligt. Jag vill ju tro att det är det senare, men samtidigt vet jag att min vardag kommer att bli helt annorlunda igen då jag kommer tillbaka till Finland. Jag menar inte att den kommer att bli dålig, men det finns så mycket som jag har och trivs med här som på något sätt känns att kommer att vara så väldigt långt borta från min vardag i Finland. Det är inget jag oroar mig för eller egentligen tänker på, men tanken finns ändå där någonstans i mitt undermedvetna som en reell möjlighet.