Dagens konstaterande

1. Jag måste nog antingen betala min fotbollslicens väldigt snart eller hålla mig bort från fotbollsplanen. Att stå utanför planen och se på en match är varken bra för hälsan eller roligt.

2. Det är fortfarande lika tråkigt att packa som jag kom ihåg.  Jag ser dock fram emot att få träffa många fina människor de närmaste dagarna.
Och i morgon måste jag stiga upp betydligt tidigare än vad jag gjort på väldigt länge. Jag vet inte riktigt vad som gått snett då klockan åtta känns tidigt. Afrika tiden då jag steg upp klockan sex känns nog ganska långt borta just nu.

Syskonskapet

Ganska sällan alla syskon är på plats, men vid ett fåtal tillfällen lyckas det faktiskt, även om det inte är många gånger per år. I går var det dock en sådan dag.

Och kvällen spenderades med bl.a. våffelkalas och pilkastning.

Och efter att ha haft en paus med bilder på min blogg, slår jag till på stort den här gången. Låt mig presentera: den Höglundska trion och Sofia.

Djup

Det som var tänkt som ett kort besök blev till en lång och djup diskussion. Oj vad jag tycker om och uppskattar sådana här stunder. Folk som tar sig tid att lyssna, berätta och svara på frågor och sitta och fundera.
Nu har min inspiration att gräva ännu djupare ner i sanningen ökat.

Mera samtal åt folket!

Snart åker jag på läger. Jag vet inte när jag skulle ha varit på något sådant sist. Jag tror det kommer att bli bra.

Dagar

Det händer mycket saker. Både ute i stora världen men också på närmare front. Efter att ha läst lite mellan raderna av en kort notis jag såg i tidningen här om dagen kunde jag konstatera att även detta var en livshistoria som blev alltför kort. Igen. En berättelse som troligtvis ingen kände till helt.
Alla har vi våra egna livshistorier. Och hur många historier finns det inte där ute som aldrig bli berättade. Vilken förlust.

I ett skede funderade jag på att bojkotta Jakobs Dagar. Jag var inte riktigt på humör att göra någonting. Det är inte riktigt hela sanningen, men åtminstone en ganska stor del av den. Men sen blev det en riktigt bra långhelg ändå. För det kan väl inte bli fel om man i dagarna tre får umgås med så fina flickor som dessa två:

Bara att få träffa fina människor som man ser alltför sällan, sätter ju guldkant på tillvaron. Ett sådant tillfälle är också t.ex. då man helt plötsligt möter DANS-systrar på stan. <3

Jag har fått lyssna på Pardise Oskar och måste erkänna att mina förväntningar var väldigt låga, men han levererade. I am impressed. Kanske på ett helt annat sätt än andra som var där skulle vara, men jag är nöjd.

Jag har fått se årets Jaromatch under stekande sol med fantastiskt sällskap. Ibland är det helt enkelt bara så att fotboll är bra för ens välmående. Och att få se det röda slaget besegra serieledarna som kom till Jakobstad med alltför många raka segrar i bagaget, är ju fantastiskt.
Jag  har fått se FM på rullskidåkning och se skidåkare från min tid tävla. Och plötsligt fick jag en sådan där stor lust att börja skida på nytt. Hur mycket blod, svett och skavsår det kräver det inte under åren, men känslan av att komma i mål toltalt genomslut efter ett bra lopp övervinner ändå allt det andra. Jag borde nog inleda årets rullskidsäsong snart.
Jag har fått se volleyboll.
Jag har fått ha djupa och givande diskussioner med en av de jag allra helst har sådana diskussioner med. Det är en stor gåva.
Jag har ätit vårrullar för andra gången i mitt liv.  Jag har gått med högklackade skor mer än mina fötter egentligen velat och jag har sovit längre på morgnarna än vad som kanske är tillåtet.

Jag har fått känna av sommaren. Och det är en bra känsla.

Tillbaka

Jag är tillbaka på riktigt nu. Sådär att jag börjar känna av vardagen. Min privata massör sade åt mig här om dagen att jag inte alls är så spänd som jag brukar vara. Afrika har nog varit bra för mig på många fler sätt än vad jag är medveten om.
Och ifall någon tyckte att jag lät bitter över att vara tillbaka tidigare så är det inte sant. Jag spenderar nog angenäma dagar här också. På ett helt annat sätt än i Afrika, men ändå bra.

Jag har åkt ut till havet bara för att känna doften, höra ljudet av vågorna och helt enkelt njuta. Jag åker och simmar sent på kvällarna. Jag tar dagen som den kommer och jag träffar många fina människor. Jag äter färska jordgubbar med grekisk yoghurt till frukost och jag får vara uppe hur länge som helst för det blir aldrig mörkt.

Historien tar inte slut bara för att det byter kapitel. Detta är det liv jag har och det är det jag kommer att leva, oberoende var jag är. Jag tänker vägra låta saker som kanske tidigare haft för stort inflytande på mitt liv att förstöra. Ibland är man tvungen att gå vidare och gå ifrån saker som jag kanske på ett sätt skulle vilja hålla fast vid. Men det är en av sakerna som är så spännande med livet. Att ibland våga lämna och lita på att det blir bra ändå.
Under en av mina morgonstunder den första månaden jag var i Afrika kom jag på att mitt nya livsmotto ska vara "enklare, friare, lyckligare". Jag ska nog inte tänka mycket. Jag ska bara leva.

Äventyret fortsätter.

Fulla dagar

Jag fortsätter att fylla mina dagar med roliga saker. Kanske mest för att den finländska sommaren ännu känns ganska ny och jag fortfarande är lite hög på den. Men delvis också för att jag inte ska behöva tänka, sakna eller hinna ha tråkigt. Men jag tror att det är helt okej ännu.

Denna blogg var ju inte alls tänkt att vara någon Afrikablogg. Lite blev den till det iallafall. Men vad spelar det för roll egentligen. Hur som helst är jag hemma nu, så nu blir det inte några uppdateringar söderifrån.

Jag njuter av att kunna fara ut och springa hur som helst. Jag har inlett ultimate frisbeesäsongen och jag har med glädje inlett badsäsongen.

Mission completed

Jag kom tillbaka till Finland precis när jordgubbsskörden är som allra bäst. Wunderbar säger jag bara. Dessutom hinner jag oftast plundra jordgubbslandet före alla andra.

Jag har också slutfört dagens uppdrag och grävt fram min espressokanna från vårens flyttlass. Så nu tar jag paus med "espressokokandet på alternativa metoder" tills sådan behov uppstår igen.

Har man inte sett moln på två månader och inte upplevt regn på två och en halv månad är det inte bara acceptabelt utan näst intill obligatoriskt att fara ut och hoppa, springa och dansa barfota på gården.

Sedam jag kom hem har jag hittills mest fyllt min tid med roliga saker så jag har varken hunnit tänka eller sakna. Och det känns bra så.

Tack till fina Emma och Fredrik som ordnade grillkväll igår. Jag fick spendera en hel kväll och en halv natt med ett helt gäng fina. Och att få sitta och diskutera med en handfull systrar gör gott för själen.

För övrigt är cykeln en underbar uppfinning.

Tack vet jag VR:s öppna nät

Då folk pratar om VR är det ofta med mindre vackra ord. Men denna tågresan känns nog betydligt kortare tack vare VR:s öppna nät. Efter att ha rest i drygt 28 timmar så orkar jag varken tänka något vettigt eller läsa något djupt mera. Så slösurfa är ett ypperligt tidsfördriv för tillfället. Imorgon ska jag tänka.

Jag börjar känna mig lite trött. Men jag tror fortfarande att det bara är tidig eftermiddag eftersom solen ännu står så pass högt på himlen. Klockan visar dock något annat, men det spelar ingen roll.

Finland är trots allt ganska vackert på sommaren och jag sist och slutligen är jag nog glad att jag fortfarande hinner uppleva halva sommaren här fast det känns som att jag redan haft sommar i tre månader.

Nu börjar nästa kapitel av äventyret som kallas livet. Få se vad det för med sig.
Plötsligt slår det mig att jag snart borde börja planera för hösten också. Jag har inte tänkt på det i Namibia. Och jag är glad att jag klarat av att inte tänka på det och bara fått lämna det.

Tänk om det skulle råka finnas jordgubbar där hemma om sådär knappt tre timmar.

Goodbye Africa!

Min tid här börjar gå mot sitt slut. Det är inte längre dagar kvar utan timmar. Igår var jag och åt min troligtvis sista biff här. Och den var kanske den allra bästa. 

Jag har varit ute på en sista rundtur i staden och bara sett mig omkring och njutit, fotat och beundrat. Jag har haft avskedslunch med finländarna här idag och ätit underbar afrikans mat. Jag har för sista gången sett solen solen gå ner bakom bergen i Namibia och vi har kört en sista gång genom Katutura. 

Jag vet att jag sagt det hundra gånger förut, men tacksamhet är det ord som beskriver min tid här. Jag har bara fått ta emot och ta emot och ta emot. Från början till slut. 

Jag kommer att sakna. Men samtidigt är jag lite för lycklig för att vara ledsen över att jag är tvungen att åka härifrån. 

För mig

Och lördagen som skulle bli bra, blev fantastisk. Det var liksom SÅ MIN dag.

Det känns som att jag skriver att jag förundras och är helt exalterad hela tiden. Men faktum är att de goda gåvorna bara fortsätter att komma in. Jag vet inte om det är att jag är som en uttorkad svamp som bara suger åt mig allt jag kan få, eller om varje dag som går bara

överträffar den föregående, men hur som helst njuter jag och tar till mig allt det fina med tacksamhet.

Jag fick påbörja dagen med att fara spela basket med det stora pojkarna och de två tuffa flickorna. 

Jag var på besök till en familj och fick mat och fick sitta och diskutera med en av de underbara damer jag mött här. Jag fick skjuts därifrån till nästa fest.

Fina vänner hade ordnat en avskedsbraaifest åt mig. En familj lånar ut sitt hus och säger att vi borde ordna fest hos dem oftare. Andra står i köket och tillreder en massa GODA gåvor. Jag äter med händerna. Jag får brev av alla med finare ord än vad jag trodde fanns som går rakt in i mitt hjärta. Även av människor jag knappt känner. Är det faktiskt möjligt att de gör allt detta och ordnar det för mig?? Jag trodde inte det kunde vara möjligt. Och hur kan även människor jag knappt känner skriva så fina saker åt mig och visa så mycket kärlek och gästvänlighet och ge så mycket av sin tid. Jag saknar ord.

När det närmar sig midnatt och festen börjar vara slut säger plötsligt herrn i huset att han ger mig skjuts hem. Och med i bilen kommer också flera andra fina människor. Min tysta önskan tidigare på kvällen angående min hemfärd var att jag antingen skulle hitta någon som ger mig skjuts hem eller att någon av gemtlemännen skulle erbjuda sig att komma med om jag tar en cab. Jag fick båda. Jag förstår mig inte riktigt alla på hur den här AND-AND principen fungerar, men jag bara tackar och tar emot.

Och söndagen var inte sämre den heller. Jag får börja dagen med en skön promenad till en annan del av staden. Jag är på gudstjänst. Jag får spendera en dryg timme med människor som är glada att sjunga och dansa och som förstår att ha roligt. Jag får nya brev och hälsningar av de flesta i församlingen. Jag förstummas ännu en gång. Det är andra gången jag besöker stället. En del av dem har jag dock träffat på andra platser där emellan. Jag har har blivit så vänligt bemött av dessa människor, så varmt mottagen, jag har fått ta emot så mycket kärlek och fått se mera gästvänlighet än vad jag trodde var möjligt. Människor som uppriktigt säger och visar att de kommer att sakna mig. Mitt hjärta berörs.

Jag blir erbjuden skjuts hem. Denna söndag vill jag dock gå. Och jag får även sällskap. Resten av söndageftermiddagen tillbringas med djupa och inspirerande diskussioner med en god vän. Det finns mycket och många jag kommer att sakna här och jag önskar att tiden inte skulle ha gått så snabbt. Men på något underligt sätt känns det ändå ganska okej att åka tillbaka. Allt har sin tid. Och Namibia har nu en helt annan plats i mitt hjärta än vad det hade efter förra besöket.

Det blir en bra dag

Detta kommer att bli min dag. Den är dömd till att lyckas.

Så trots alltför lite sömn kan jag inget annat än att hålla med Jumper, Det blir en bra dag idag. 

Jumper-För solen stiger upp även idag

Genom en hel natt av drömmar 
har jag nu rest, 
jag kommer aldrig glömma 
vad jag fått se, 
och solen där uppe 
och jag ligger kvar, 
och allt jag tänker är att det blir en bra dag i dag...

För solen stiger upp även idag, 
och flera tusen mil kan jag gå idag, 
tänker på vad min far alltid sa, 
- Det blir en bra dag idag...

Jag somnar och vaknar 
i mitt täckes famn, 
där hela staden startar 
till klockornas larm, 
och solen där uppe 
och jag ligger kvar, 
och allt jag tänker är att det blir en bra dag i dag...

För solen stiger upp även idag, 
och flera tusen mil kan jag gå idag, 
tänker på vad far alltid sa: 
- Det blir en bra dag...

För solen stiger upp även idag, 
och flera tusen mil kan jag gå idag, 
tänker på vad far alltid sa. 
-Det blir en bra dag idag 
-Det blir en bra dag idag 
-Det blir en bra dag idag...