Och människorna på ambassaden var snälla mot mig. Det kändes lite som att jag redan var i Sydafrika för ett ögonblick då jag kommer in och möts av en trevlig sydafrikansk man vid konsulatet som ler, hälsar glatt och frågar hur det står till. Det där som är vardag där, men som är något utöver det vanliga här.
Kvinnan jag pratade med sedan var också trevlig och det var först efteråt som jag märkte att det inte störde mig att vi pratade finska hela tiden. Inte är det någon vacker finska jag pratar och nog varierar det från gång till gång hur bekväm jag känner mig med det, men nog tog Namibiavistelsen bort många spärrar. Det är något jag märkt flera gånger de senaste veckorna.
Och vid ambassaden fick jag svar på det frågor jag hade och det ända som jag oroade mig lite för verkar ordna sig riktigt bra. De behöver fortfarande några dokument, men de verkar inte vara så svåra att få fram. Så nu har jag program för de återstående dagarna av veckan.
Och Helsingfors är nog egentligen ganska fint. Kanske jag skulle kunna bo här någon gång i framtiden. Och det här med att fara på restaurang med Emma på tisdagskvällar har ju också blivit en riktigt trevlig tradition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar