Och nåden når nya gränser. Jag är sent ute med att ordna en del saker. Jag vet att jag borde ha börjat genast jag kom hem från Namibia, men det blev liksom inte av. Sen inser jag plötslig att nu är det bråttom på riktigt. Sen inser jag att de också är andra som är inblandade i hela proceduren som i princip borde har bråttom för att jag börjar väldigt sent. Och så plötsligt säger båda dessa personer idag att de nu har fixat det jag bad dem om. Jag förtjänar det inte, men jag får ändå tacksamt ta emot det. Vad är detta om det inte är nåd?
Tack fina ni! Jag uppskattar det verkligen.
Likaså insåg jag idag att jag borde betala min fotbollslicens idag om jag vill spela i morgon. Jag kunde ha gjort det redan förra veckan, men så är plötsligt den sista möjliga dagen här. Och just när jag håller på och ska göra det märker jag att de bytt system från tidigare och proceduren blir mycket mera omständig i och med att jag saknar visa koder för att kunna göra det. Och sen är typ alla som kan komma in i systemet för att ge mig dessa koder bortresta eller semester. Men sen så reder allt upp sig när den sista möjliga personen som skulle kunna se till att det skulle fixas idag. Så nu får jag spela i morgon. Och detta beror inte det minsta på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar