Då jag våren 2010 befann mig i Österbotten för drygt en månad missade jag the 2 big happenings of the year i Åbo. Kvarnbron rasade och paret Beckham befann sig i staden. Detta år råkar jag istället vara i stan då kvarnbron återinvigs och kronprinsessan av Sverige är här.
Jag är tillbaka i Åbo för en kort stund. Det är ganska roligt och lite emotionellt. På lite olika sätt.
Jag träffar människor. Jag tittar mig omkring och jag tar det bara lugnt. Åbo är nu bara en mellanlandning. Det är så det ska vara nu. Det känns lite vemodigt, samtidigt som jag är förväntansfull. Och tacksam.
Jag får ett äventyr till. Och Gud visar att han förser. Idag får jag plötsligt 100€ nästan bara sådär. En person kommer och säger att hon vill betala mina kostnader från flygfältet i Cape Town till Worcester och ger mig dubbla beloppet vad det kostar. Jag får ödmjukt lära mig att ta emot.
Jag har kommit fram till att det som jag kommer att sakna mest i Åbo är nog friffe. Det har varit en fast punkt för mig under många år och en plats som jag alltid vetat att jag får komma till. Oberoende. Och i söndags kunde jag nog än en gång konstatera att jag tycker mycket om människorna där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar