Goodbyes

Och så börjar det snart igen vara dags att åka bort. Först från Österbotten och sedan från Finland. Det känns fortfarande lite som att jag just kom tillbaka. Och det är ju inte så långt från sanningen.

Jag har avklarat Vasa. Ja, jag har avklarat nästan alla de som finns i Österbotten som jag bestämt mig för att träffa innan jag åker. Största delen av vännerna här kommer jag inte att se mera före jag åker.

Men det här med att säga hej då kan vara så olika. Det behöver inte vara så svårt. Jag tycker att det överlag är lättare att lämna än att lämnas. Åtminstone på några sätt. Visst finns det människor jag stundvis kommer att sakna där borta, ibland mer och ibland mindre. Ja, ibland kanske mera än jag vill erkänna. Men på ett sätt så tycker jag om att sakna. Det innebär att det finns människor här jag älskar och tycker väldigt mycket om. Och det får mig att känna mig levande.
Och människor jag vet att jag kommer att få träffa igen och att ingenting kommer att ha förändrats fast vi inte setts på länge är det sist och slutligen inte svårt att lämna för ett tag. För jag vet att vi ändå kan fortsätta där vi slutade sist.

De människor som det lite skrämmer mig att lämna är sådana som jag inte riktigt vet var jag har. Sådan med vilken ens relation kräver att man träffas regelbundet för att den inte ska ta skada. Kanske också sådana relationer som jag inte ens vet om jag har, men som jag ändå försöker hålla mig fast vid och människor som jag vet att jag stundvis kommer att sakna, men som jag vet att inte ens kommer att märka att jag är borta.

Samtidigt vet jag att en del människor är del av ens liv för en lite tid, men andra kommer för att stanna för alltid. Och det är väl bara att acceptera att det inte alltid går att välja vem, när och hur.

Jag tycker egentligen att det ska bli jobbigt att åka bort. Det jag tycker är mer jobbigt är att jag vet att det kommer en dag då jag är tvungen att komma tillbaka, och det är det som skrämmer mig lite.

Men jag hoppas att jag kommer att få riktigt bra sista dagar i Finland. Det är ju fortfarande drygt en vecka kvar. För mig känns det alltid bättre och roligare att åka iväg om jag  får göra det lycklig.