Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


lördag 10 september 2011

Slut

Så börjar det igen bli en sådan tid på året då olika saker går mot sitt slut. Och det mesta helt naturligt. Och det är ofta med blandade känslor. För när någonting slutar, så ger det plats för något annat att börja.
Denna gång är det fotbollsäsongen. Och det är som sagt med blandade känslor. På ett sätt brukar det alltid kännas skönt då man spelat sista match efter en lång säsong. (Nåja, för min del blev säsongen inte speciellt lång, men iallafall). Tjejerna har redan börjat söka sig bort till diverse studieorter och äventyr, och det är glesare i leden än det var under den "riktiga sommaren".

Men samtidigt är det med vemod som jag lämnar säsongen bakom mig. Det är inte vilka tjejer som helst jag spelar med, utan jag spelar med de som är riktigt riktigt fina. Då jag kom tillbaka i augusti i år kände jag genast att jag får vara med fast jag inte spelat med dem sedan slutet av augusti 2009.
Fotboll är så mycket mer än bara fotboll. Och det är det som gör det hela så fint.

Men en sista heldag med flickorna blir ett bra avslut på det här kapitlet. Och fast vi måste åka ända till Haapajärvi, så spelar det ingen roll. Av denna säsong återstår ännu 90 minuter på plan och under dessa minuter ska det kämpas och samtidigt njutas. Sen går det som det går, och jag är säker på att jag även efter matchen kommer att tycka att jag spelar i världens bästa lag.

Och på hemvägen ska vi äta biff!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar