Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


onsdag 7 september 2011

TV

Jag måste erkänna att de tre senaste kvällarna så har jag sett på idol. Och det har varit riktigt festligt. Må vara att de säkert gallrar bort en stor del av de riktigt bra sångarna, men visst får en del guldkorn ändå komma vidare.

Och idag saknade jag faktiskt det lite, då det istället kommer Bonde söker fru. Efter två månader i Purmo har jag nu märkt att vi faktiskt har en TV hemma. Och inte bara att den finns där, utan att den går att använda också.
Efter mina Åbo år, glömde jag nästan bort att man kunde syssla med sådant på kvällarna.

Men i brist på idolunderhållning i kväll blev det en promenad i vinden och mörkret, och det var inte så dåligt det heller. Det känns sådär härligt höstligt när vinden blåser i håret.

Och nu har jag bokat in så många dejter med så många fina människor för den närmaste framtiden att jag blir alldeles lycklig. Det kommer att ta länge tills jag får se dem igen sen.
Men det känns inte så jobbigt att säga hej då för en tid, om man vet att allt kommer att fortsätta på samma sätt sen när man träffas igen, fast det är minst ett halvt år till det. Det är svårare att säga hej då åt sådana man inte vet var man har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar