Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


lördag 1 oktober 2011

Cape Town

I den grupp av människor som jag tillbringar min vardag med nuförtiden finns tre unga gentlemän från Alaska. De är ganska äventyrliga av sig och tycker om att utforska nya vägar och möjligheter. För mig passar det utmärkt, för det uppmuntrar mig att vara lite halvgalen och töja på mina gränser och prova på saker som jag egentligen inte vet om jag klarar. Under den senaste tiden känns det som att jag bara gjort säkra saker. Så idag har vi klättrat på förbjudna platser och lekt med tidvattnet. Att vi skulle komma ner på något sätt visste vi ju. Men hur vi skulle ta oss upp sen var en annan sak, för det fanns en ganska stor kant som gjorde att det kunde bli lite knepigt. Men det behövde man ju inte tänka på före det var dags. Och upp kom vi också. Och det kändes bra att ha dessa herremän nära till hands som säkerhet då jag klättrade upp för klippväggen.

Annars har det också varit en bra dag i Cape Town. Jag har gjort kullerbyttor i shoppingcentret, vi har dansat och sprungit fram längs gatorna och det har nästan känts som att vi äger hela staden. Åtminstone som att vi får göra precis vad vi vill där. Jag har liksom inte alls lika många gränser här. Jag vet inte om det alltid är en bra sak, men åtminstone nog i de flesta fallen.

Ska försöka ladda upp lite foton senare någon gång till de senaste inläggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar