Ibland byggs murar upp utan att jag riktigt ser det före de finns där. Hela skeendet sker på något sätt så diskret. Men idag tror jag att jag brutit ner några. Ni vet sådär då man springer omkring i ett rum och hoppar och sparkar på väggarna och slår omkring sig så att alla möjliga väggar som finns ger vika. Det ger en känsla av frihet.
Och plötsligt kommer en kraft som inte hade plats där tidigare. Ibland måste man ge upp en del saker för att kunna ta emot och fylla det med annat istället.
Och de galna dagarna fortsätter. Och det är power på ett sätt jag aldrig sätt förut. Och det funkar liksom. Det är bara att gå i tro. Varför känns det ibland så svårt, då det innerst inne är så enkelt. Jag förundras igen. Och jag har fått en hel familj här från alla möjliga delar av världen. And I totally love it!
Och idag blev jag än en gång berörd av hur otroligt fina de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar