Kylskåp, choklad och Brasilien

Idag har det varit den kanske varmaste dagen såhär långt sedan jag kom hit. Rent ut sagt hett. Igår var det också varmt. För att få lite äkta vinterkänsla då, for Jeremy (från Alaska) och jag och ställde oss i kylrummet i köket. Där var det både mörkt och kallt, så det kändes ungefär som den finländska vintern. Det var nog det närmaste julstämning jag kommit så här långt i år.

Idag har jag också fått mottaga ett paket med fazers blå. Det var en glad överraskning. Jag hade nog inte väntat att mina föräldrar skulle skicka choklad åt mig ända från Finland. Men paketet har idag mottagits med tacksamhet.

En vän här på basen åker tillbaka till Brasilien i natt. Egentligen är det ingen jag känner jätte bra, men han har alltid varit uppmuntrande och kärleksfull mot mig, och han har en plats här på basen som ingen annan kan fylla. Men sådant är livet, människor kommer och går och jag är kan inget annat än vara tacksam för den tid jag fått spendera på samma ställe. Ibland är det lättare att acceptera än andra gånger, men nu känner jag faktiskt bara tacksamhet. Men då DTS:en slutar på riktigt i slutet av februari, kommer det att vara jobbigt. Jag kommer att sakna de andra massor redan då vi delar på oss och åker på outreach till olika ställen, men sen när allt slutar på riktigt är det på något sätt så mera definitivt.
Natten till lördag åker en av mina bästa vänner här utanför DTS:en tillbaka, också han till Brasilien. Han har inte bara betytt mycket för mig här, utan också varit den som jag alltid spelat beachvolley med. Och det har gjort gott på många sätt. Jag har lärt mig mycket av honom, fast han egentligen inte alls är en djup person. Det kommer nog att lämna ett tomrum efter honom också. Men jag blivit lovad gratis härbärge närhelst jag kommer till Brasilien. Kanske fotbolls VM 2014 skulle vara ett bra tillfälle.

Vi har haft besök av en tjej från Canada/(Danmark) den senaste veckan här. Och nu funderar jag plötsligt på att spendera sommaren i Canada.
Livet är fullt av möjligheter.