Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


tisdag 22 november 2011

Pengar, saker och värde

Vi var borta under helgen. Under den tiden hade någon tagit sig in i vårt rum på basen och stulit en ipod, en telefon och några kameror. Kanske lite kläder också. Själv blev jag inte av med något. Tror inte de tittade i mitt skåp. JAg har egentligen bara tre dyra saker här. Det första är min dator. Den hade jag låst in i ett annat rum eftersom jag visste att jag skulle vara borta några dagar. Det andra är min kamera. Den hade jag med mig. Det tredje är min haglöfs jacka. Den tror jag inte någon riktigt förstår att är dyr, och den hade jag också med mig till vildmarken. Så egentligen var jag inte orolig att de skulle ha tagit något av mig, för allt det som var av värde fanns inte i rummet under tid de var där.

Men samma sak inträffade också då jag var i Namibia. En person tog sig in i Niinas och mitt hus och stal hennes mp3-spelare, telefon, kamera och lite andra småsaker. Då hon först kom ut och sade att hon blivit bestulen hann jag bli lite rädd, för jag visste att jag både hade min kamera och dator i det hus dit någon varit in. Men jag klarade mig undan den gången också. Och Niina fick sina saker tillbaka senare. Men den gången fick mig att fundera över vad jag sätter mina pengar på. Jag är nöjd med både min dator och kamera. De har tjänar mig väl och skänkt mycket glädje. Men samtidigt blev jag medveten om att alla saker jag har och sätter värde i kan försvinna när som helst. Så mina riktiga skatter borde jag samla i något som är mycket mera konstant. Skatter som inte kan köpas för pengar.


Det här med pengar är för övrigt intressant. Det är nu mindre än tre veckor tills vi åker iväg på våra outreacher. Förra veckan var det ännu 7 personer som inte hade pengar för att ha råd att åka iväg. Vi saknade sammanlagt ca 6500€. Vi bad över saken och mindre än fyra timmar seanare hade vi fått in över 5000€. En del fick hela sina resor betalade. Och vilken glädje det var att få se ansiktsuttrycket på de människor som kommer från fattiga förhållanden ochsom jag vet varit ganska oroliga över hur de ska kunna åka iväg, få sina resor betalade. En del fick sina kostnader betalade av andra studerande. En del hade ingen aning om varifrån pengarna kom. Men det var ganska otroligt. Som t.ex. en från Tanzania som kom till klassen med ett underskott på 20 000 rand (ca 2000€) och går därifrån med hela resan betalad.

Och det är också beundransvärt att se hur människor ger upp sina rättigheter för att hjälpa andra då de upplever att det är det Gud säger dem att göra. Så en tjej från Canada som ger bort 1000€ som hon sparat till sina bröllopsresa nästa år, för att betala bort utgifterna för två andra. Och en tjej från Burkina Faso som helt plötsligt fått hela sin resa betalad, väljer att ge bort de sista 100 rand (10€) som hon har, eftersom det ännu finns de som behöver betala sina utgifter.

Och jag måste nog konstatera att vi i västvärlden är mycket rikare än vi tror.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar