Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.
Ett liv som är värt att levas.There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.
He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)
söndag 27 november 2011
Thanksgiving, Lilla Jul och Outreach
Vi firade Thanksgiving här på basen igår. Och det finns tusen saker jag har att vara tacksam över och som är värt att fira. Och vädret visade också sin bästa sida. Strålande solsken. Och fast halva mina rygg flagar från helgen i Goudini spa, så kan jag inte låta bli att njuta av solen.
Det här med Braai är nog något som sydafrikanerna är bra på. Nästan alltid då det firas är grillen i användning och det finns tillgång till en massa gott kött. Och nästa vecka börjar människorna lämna basen, så det var roligt att få fira en sista gång med alla på plats. Jag är så otroligt tacksam för den stora internationella familj jag har här. Detta är något unikt för mig.
Tacksamhet är nog ett ord som sammanfattar min Sydafrikavistelse så här långt ganska bra. Att få vara på ett ställe där det finns lite som distraherar runtomkring, en massa bra undervisning (I am actually really impressed), en alldeles underbar, stödjande, älskande, utmanande, uppmuntrande beundransvärd klass, en massa andra fantastiska människor runtomkring, ca 30 nationer, en massa vackra berg, härliga vänner i norden, drömmar som kommer tillbaka och bara växer, frihet på ett alldeles nytt sätt, en framtid som är oviss men spännande och en Gud som är mäktig, trofast, komisk och helt enkelt bäst.
Lilla Jul
Facebookstatusar säger att det är lilla jul. Själv har jag lite svårt att ha någon julstämning då det är närmare 30 grader varmt. Och det kändes lite som att höra julsånger mitt i sommaren då någon spelade julsånger på andra sidan staketet då vi spelade beachvolley i morse. Samtidigt var jag väldigt tacksam att det var just min favorit julskiva de spelade. Och efter att ha suttit i matsalen och lyssnat på julsånger från youtube med Canadaflickorna och Alaskapojkarna så började jag komma i lite lite julstämning. Och det har varit en bra dag. Idag for jag och spela fotboll för första gången under min tid här i Sydafrika och det var helt fantastiskt. Och nu börjar jag fundera varför jag inte joinat tidigare. Men bättre senare än aldrig. I morgon klockan 8 på morgon nästa gång. Thank you God!
Och ikväll har jag firat lilla jul med Ina (och de som råkade vara i närheten och hade äran att få joina vårt sällskap) och ätit jordgubbar och choklad. Sämber sko a kona ha e.
Outreach
Som jag redan nämnt så kommer jag att åka till Malawi på outreach. Vi har haft lite problem med att hitta lämpliga sätt att ta oss dit. Flygbiljetterna har av någon orsak varit fruktansvärt dyra dit. Lika dyra som att åka fram och tillbaka mellan Finland och Sydafrika. Bussarna här från Sydafrika går ganska sällan till Malawi och alla de som skulle passa var fullbokade. När vi sist och slutligen hittade ett flyg till överkomligt pris, så ställde det flygbolagt in alla sina avgångar på grund av att de haft problem med säkerheten.
Men efter många om och men (och jag som nästan höll på att bli frustrerad och stressad) så har vi köpt biljetter halvvägs. Så nu vet vi att vi är på väg till Maputo, Mozambique åtminstone. Och jag är faktiskt riktigt glad att vi hamnar att åka där via. Det var en av mina önskningar från början, fast jag inte nämnde det. Det är oklart om vi kan fortsätta mot Malawi samma dag som vi kommer fram till Maputo, men för mig spelar det ingen roll. Det känns faktiskt lite som att alla dörrar att åka till Malawi direkt stängdes bara för att jag ville hinna uppleva lite av Mozambique också. Precis som när jag skulle åka till Sydafrika från Namibia tidigare i år, då vi blev tvungna att vänta vid gränsen till Botswana en hel natt, bara för att jag skulle få se Botswana i dagsljus.
Men hur som helst är vi på väg nu, eller rättare sagt den 13 december då vi planerar att lämna landet. Då börjar ett alldeles nytt äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar