Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


tisdag 22 november 2011

Tid

Jag kan inte riktigt fatta att jag varit här i nio veckor redan och att lektionsfasen nästan är över. Tiden går fort. Nästa helg börjar en del av mina vänner från ELS att åka tillbaka. Forever. Människor som varit del av min vardag en ganska lång tid nu och som jag fått dela mina upplevelser, glädjeämnen och utmaningar med. Människor som alltid funnits där och som haft större betydelse för mig än vad de knappast vetat om. Suck. Men det är väl en del av livet. Människor kommer och går från ens liv. Och en del kommer att finnas kvar, fast de inte är fysiskt närvarande. Men jag tycker ändå att det är jobbigt då människor kommer och går från mitt liv. Men jag lär mig. Och jag är tacksam för den tid jag fått ha dem.

Och mina DTS människor finns ännu kvar en liten tid. Men det är mindre än tre veckor tills vi åker iväg till olika ställen. Jag kommer att sakna människorna i de andra teamen så otroligt mycket. Egentligen alla, men en del speciellt mycket. Vi har blivit en tajt grupp och de är min familj här. Jag har många goda vänner här på basen, men de från DTS:en delar jag så mycket mera med än de andra. De vet mera än det som syns.

Och det här med att julen är på väg kan jag inte fatta alls. Mest antagligen på grund av vädret. Det känns på riktigt mera som att det är juni än november.

Och det är spännande att se vad framtiden kommer att föra med sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar