2011

Ett år som började med många tårar, men som gick från klarhet till klarhet och från seger till seger ju längre året gick. Och som trots allt varit mitt kanske bästa år hittills.I have overcome many things.

Sedan januari har jag blivit många insikter och erfarenheter rikare. Det har varit ett år med många glädjeämnen och segrar. Ett år då jag varit tvungen att stiga ut från min bekvämlighetszon många gånger. På vissa områden så mycket att jag börjat bli bekväm med det. 

Detta år har jag spenderat mera tid i Afrika än vad jag gjort i Finland. Tre månader i Namibia, nästan tre månader i Sydafrika och en halv månad i Malawi. Det har varit annorlunda och speciellt i sig. Tre olika Afrikanske länder, som skiljer sig från varandra. 

Detta har också varit ett år med många människomöten som har spelat roll. Flera än någonsin förr. Både större och mindre saker, men ändå saker som haft betydelse och som har gjort en skillnad. Antagligen mycket större än vad jag kan se.

Mina tre första månader av året jobbade jag ännu i Sankt Olofsskolan. En väldigt lärorik tid på många olika sätt. Men också en stressfull och tung tid. Men väldigt rolig mellan varven. Jag flyttade till metskuhuset. Under sin Åbotid ska man väl hinna bo där också.

Jag for till Namibia för tre månader på FMS utlandspraktik. Tre månader av intensivt finskt språkbad. Tre månader an mycket Afrikansk skönhet och tre månader av människor som fanns närvarande just då jag behövd dem. Morgnar av vackra soluppgångar och promenader. En helg vid Etosha där mer än alla mina önskningar togs i beaktande. Månader av enkelhet och månader av biff på restaurang. En mirakulös resa genom Botswana till Sydafrika som logiskt sätt inte kunde ha blivit av. 

Drygt två sommarmånader i Finland. Mera tid att träffa människor en annars. En hel Jakobsdagar helg med Emma och Malin. Opera i Kokkola. En kort men intensiv fotbollssäsong med de fina härliga röda. Några dagar vid Pieksämäki. Flera Helsingfors besök och tisdagsmiddagar med Emma än någonsin. Några Jaromatcher och 1 1/2 visit i Åbo. 

Tre månader i Worcester. Tre av de bästa månader jag kunde ha. Månader av glädje, månader av uppmuntran, månader av sårbarhet men helande, månader av alldeles fantastiska människor som jag tror har funnits där bara för mig. Månader av volleyboll. Månader av gemenskap. Månader av stöd. Månader av tid och månader av lycka. Månader då jag började öppna käften mera. Månader då jag fann glädje i sådan många saker jag hade förlorat den i. En ny internationell familj. Månader av insikt och månader av liv. 

Allt har sin tid. Tala har sin tid, tiga har sin tid. Skratta har sin tid, gråta har sin tid. Dansa har sin tid. 

Everything is beautiful in its time.

Och plötsligt befinner jag mig i Malawi. En alldeles ny vardag. Nytt land, nytt språk, nya människor men samma Gud. Ett land och ett folk som har tagit väl emot mig. Ett land som visar en ny sida av Afrikas skönhet. En ny afrikansk familj och en tid då jag plötsligt kommer på mig själv att tycka om att göra saker som jag normalt brukar känna mig ganska obekväm i. En tid av mera Afrika i allt vad det heter: musik, mat, dans, vägar, marknader, flexibilitet, vänlighet,väder,...

Julen firades på ett Maoni orphange. Och det ser ut som att vi åker tillbaka dit på nyåraftonen för att spendera kvällen och natten där. Jag tror att det blir ett bra avslut på året. 

Ett år då jag om och om igen har ryckts upp från den kända bekväma tillvaron för att sättas i en helt ny. Det har ibland varit jobbigt. Jag har varit tvungen att lämna och jag har varit tvungen att lita. Det har varit lärorikt. 

Ett år med många utmaningar. Ett år då många nya dörrar öppnats. Även mina ögon har öppnats mera för att se. Lite av en ny verklighet. 

Tack för ett år av många äventyr, många människomöten och kvalitetstids stunder. Många goda biffar. Många matcher av volleyboll och många nya platser.

Gud har varit trofast.

Tack och förlåt! 

Må 2012 bli ett ännu bättre år för er alla. 

Det stora äventyret fortsätter.