Vi hade vår sista föreläsning i onsdags. Den fick mig att komma ihåg stunderna i Åbo, för vår föreläsare citerade Dallas Willard.
Jag måste säga att jag är väldigt imponerad överlag hur bra föreläsare vi haft under dessa knappa tre månader, och jag har tre eller favoriter som verkligen gjort en skillnad för mig.
En period på 11 veckor kan både kännas lång och kort. Det är mycket tid som spenderats tillsammans och vi har kommit närmare och närmare varandra hela tiden. Det var en fin sista dag vi hade då vi firade nattvard tillsammans. Och jag uppskattar att folk vågar vara ärliga och fråga eller berätta om det är någon som de funderar på eller har lämnat och grubbla på, för att undvika missförstånd. Jag tänker främst på relationer och det faktum att vi är olika och handlar på olika sätt. Det gör att ingen behöver åka iväg på outreach med något ouppklarat.
Nu har vi just skickat iväg Brasilienteamet. Nu börjar ett ny era då en grupp plötsligt blir fyra, och vi kommer att befinna oss i olika delar av världen. Jag är förväntansfull, samtidigt som det är med blandade känslor jag inser att dagen då jag själv och de andra teamen också åker iväg närmar sig med stormsteg. På måndag åker Angolateamet iväg och på tisdag är det vi som ska till Malawi och den grupp som ska åka till Mozambique.
Det kommer att bli bra, men jag kommer antagligen att vara ledsen i början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar