Sista inlägget från Worcester och Sydafrika för en tid. Tre månader har gått fort. Men det har varit tre goda och lärorika månader.
I morgon åker jag till Johannesburg, för att sedan fortsätta resan mot Blantyre, Malawi på onsdagmorgon. Det är stunder då jag ska sitta två dagar och en natt i buss i sträck, som jag börjar fundera på varför jag aldrig tänkt på att skaffa mig en ipod. Jag har tydligen inte ens med min mp3-spelare till Afrika den här gången. Men jag har två bra böcker som ska hålla mig sällskap och så tycker jag nästan oförskämt mycket om att bara sitta och titta ut genom fönstret. Och jag ska få åka genom Mozambique. Antagligen kommer jag inte att se mycket mera av det landet än vad jag gjorde av Botswana tidigare i år, men iallafall. Jag minns inte om jag gav någon uppdatering av biljetterna, för det visade sig vara väldigt komplicerat att ta sig dit, men sist och slutligen efter många omständigheter så löste det sig.
Men Jonas från Cameroon har ännu inget visum för Malawi, så han åkte upp till Johannesburg redan idag för att försöka fixa det. Det krävs ett mirakel för att han ska få det i tid, men vi hoppas och ber fortfarande att han ska kunna komma med.
Vi sände iväg Angolateamet tidigare idag. Sad. På morgonen blev det klart att en av deras medlemmar inte kan komma med, utan åker med Mozambiqueteamet istället på grund av visumissues. Det är sådana här gånger jag faktiskt börjar förstå att uppskatta att jag kommer från Finland. De flesta länder är ganska glada att ta emot oss. De människor jag känner här från Zimbabwe och västafrika har verkligen fått kämpa för sina visum. Människor från Zimbabwe har svårt att få visum till en massa olika länder på grund av politiska orsaker. Tänk att en enda person(nästan i alla fall) i ett land, kan orsaka så stora problem för resten av befolkningen.
Jag tror jag börjar vara redo för Malawi. Eller hur vet man om man är redo?
Brandon från Zimbabwe satt och förberedd mig för en kulturshock för några dagar sedan. Jag vet att Malawi är ett av de fattigaste och minst utvecklade länderna, men jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Han tycker att det är en enorm skillnad mellan Zimbabwe och Malawi. Är fattigdomen stor, följer det automatiskt en massa andra problem också. Och han förberedde mig på en nation där hopplösheten är stor och där folk är desperata. Hur ser det ut i praktiken?
Jag vet att jag i Malawi kommer att få se en helt annan del av Afrika än vad jag sett förut. Speciellt under den månad då vi ska kampa i muslimska byar. Men jag vet inte hur jag kommer att reagera.
Så det var den sista kvällen tillsammans här på basen ikväll, även om två av fyra team redan har åkt iväg. Jag bjöd på tårta. Det finns en insidegrej här att vi är en cake DTS. Men mest för att fira med de andra en sista gång. Och det var roligt att alla ville komma fast det är sista kvällen då alla är upptagana med de sista förberedelserna och festandet sist och slutligen blev nästan mitt i natten.
Ny börjar snart ett nytt kapitel igen. Äventyret fortsätter. Jag tror att denna del av äventyret kommer att vara mera utmanande än vad det varit på ett tag.
Några saker ni gärna får be för:
-Vi åker nu in i ett malariaområde under regnperioden. Jag skulle helst inte insjukna.
-Som grupp kommer vi att leva väldigt nära inpå varandra under en lång tid. Speciellt då vi tältar och befinner oss utanför basen. Be om tålamod, förståelse, enighet och bra kommunikation.
-Motorn på bilen vi tänkt använda under vår outreach klappade för en tid sedan. Och vi kommer att vara ganska beroende av en bil under vår vistelse.
-Jag vill se liv förvandlas, mirakel, helande och människor få hopp om en framtid.
-Att Guds rike ska bryta fram vart än vi går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar