Jag har inte haft tillgång till internet ett par dagar. Och kanske det har varit lika bra att helt logga ut under julen. Och då det är här i Afrika känns det mera okej än vad jag antar att jag skulle tycka om jag var i Finland. Strömmen och vattnet är borta för kortare eller längre stunder nästan dagligen. Och det är inget som stör. En generator ser till att vi får ström till det mest nödvändiga under sådana tider.
Julen är förbi. Jag fick aldrig riktigt någon julstämning, men jag hade en bra helg ändå. Det är inte bara det att det är drygt 30 grader varmt, det känns annorlunda på så många sätt. Men kanske var det just jul jag kände. Vem har sagt att julen ska kännas så som jag fått för mig att det ska vara. Det har varit en intensiv men skön julhelg. Hela julaftonen fick jag vara ledig. Det var min dag. Jag fick ta tid att dricka mitt morgonkaffe och äta min choklad, jag fick ligga i hängmattan och läsa och bara vara. Tid att tänka och tid att njuta.
På juldagen hade vi ett stort Christmas party för 210 barnhemsbarn och 40 vuxna. Fast det var nog många barn utöver det som kom till barnhemmet för att fira jul. Och det kändes meningsfullt att få ge erbjuda barn som annars inte skulle få något en hel dag med olika aktiviteter.
Vi bistod med bl.a. mat, dryck, snaks, presenter, olika program, fotbollsturnering och andra sportaktiviteter, ansiktsmålning, lekar och tävlingar och ett dansparty sen när det blivit mörkt. Ett stort hoppslott hade vi också med oss. Och barnen trivdes och det verkade uppskatta att vi kom och spenderade dagen med dem.
Jag har aldrig sett barn bli så glada över varsin flaska coca cola förut. Det blev en 13 timmars arbetsdag, men det var roligt och fast dagen var lång och intensiv var den aldrig stressfull.
Då julannandag hade vi vårt eget julfirande. Det bestod till ganska stor del av att tillreda mat och att sedan äta den, men vi hann också med annat emellan. Vattenkrig ute på gården och i trädgården. lite volleyboll, lekar och tävlingar.
Vad ska jag mera berätta. Det är fortfarande bränslekris i landet och köerna är enormt långa till de stationer som har haft turen att få in bränsle. En del bilar blir utan bensin så länge de står och köar, vilket skapar en del trafikstockningar.
Det hat en jättesöt halvgammal kattunge här på basen som har blivit en god vän.
Jag trodde att mitt kaffedrickande hade nått sin botten då jag drack instantkaffe i Worcester, men här är det inte bara pulverkaffe, utan pulvermjölk också de flesta dagar.(Men nu har Anna faktiskt köpt riktigt mjölk åt mig till mitt morgonkaffe). Men jag stör mig faktiskt inte på kaffet. Jag gjorde det inte i Worcester heller. Visst var jag glad de dagar jag blev välsignad med riktigt kaffe av vänliga själar från Brasilien elelr gentlemän från Alaska, men pulverkaffet tjänade väl det också. Jag börjar lite mera förstå vad Paulus menade då han sade att han lärt sig att nöja sig med det han har.
Jag njuter av att de gånger jag får dricka riktigt bra latte med vispgrädde ur en vacker mugg. Men jag njuter också av att mitt pulverkaffe. Jag njöt av helgen på Goudini spa då jag fick sova i en stor bekväm säng i ett fint och rent rum. Men jag trivdes också i min doorm med alla de andra flickorna. Jag också att sova i tält utan liggunderlag. Allt har sin charm. Jag kan njuta av det riktigt lyxiga, men jag njuter också av det riktigt primitiva.
Jag saknar lite de andra från min DTS som inte är här. Jag fick en stor internationell familj i Worcester som jag kom nära och människor som jag delad mitt liv med där. Men här i Malawi har jag nu fått en Afrikans(Malawisk) familj. Var jag än befinner mig kommer det alltid att finns människor som är alltför långt borta. Men jag börjar också allt mer märka att jag faktisk blir försedd med andra människor istället. Jag blev det i Namibia tidigare detta år. Jag blev det i Sydafrika och jag har blivit det här i Malawi. My God is BIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar