Phalombe

I början av veckan åkte vi en bill full ut på vår första village outreach. Phalombe området ligger ungefär än två timmar bilresa härifrån Blantyre.
En idyllisk liten by. En del här från YWAM Blantyre har hållit på och renoverat en skola där från tidigare, så delvis fortsatte vi med det arbetet. Monterade lite vattenledningar, fixade belysning och sådant. Själv måste jag erkänna att jag inte var så delaktig i de delarna, utan på dagarna så fixade jag antingen lunch åt gänget eller gick ut och talade med folk i byn.

Livet är mera primitivt här på landsbygden. Men jag gillar det. Sova på liggunderlag på cementgolv, med myggnät som sänghimmel. Koka på gas eller öppen eld. Dammigt, men mysigt med regnet som öser ner på plåttaket. Hönsen som ena dagen trippar på gården och några timmar senare befinner sig i kastrullen på över öppen eld.
Tisdag och onsdagskväll åkte vi ut till två byar och hade program där. Vi tog med en generator, projektor och en stor skärm och började med att spelade musik. Och då afrikaner hör musik så börjar de nästan automatsikt dansa. Bor man i en by in the middle of nowhere så är det inte heller varje dag som någon kommer och ordnar något, och musiken hördes långa vägar så folket samlades till marketplatsen där vi ställt upp allting. När det började skymma visade vi en Jesusfilm som berättade om Jesus liv här på jorden. Båda kvällarna kom det ca 600 människor. Båda kvällarna delade vi ett budskap efter filmen och några hundra människor per kväll gav sina liv till Jesus. Efteråt bad vi för sjuka och vi fick se många helande. Sjuka ryggar som blev helade, huvudvärkar som försvann, och människor som återfick skärpan i sin syn osv. Det är märkligt hur Gud kan arbeta. Jag har aldrig sett så många helanden som jag gjort här i Afrika. Människorna här är öppna att diskutera andliga saker på ett helt annat sätt än i västvärlden. Det är kanske en av orsakerna till att det finns mycket häxkraft här också. En stor del av de som kom och ville ha förbön hade problem med mardrömmar och när de vaknar har de värk i hela kroppen. En del av dem hör röster. Men det är roligt att se folk bli fria från sådant de lider av.
Livet känns så annorlunda här. På ett sätt så verkligt, men samtidigt så overkligt. Kanske bara annorlunda.