När sagan tar slut

DTS:en är över. Fem månader går snabbt. Lite för snabbt ibland. Det känns lite om en saga. Att få komma till Sydafrika, omges av en massa vackra berg, en sol som aldrig sviker, människor som är mer omtänksamma än mitt förnuft kan förstå. Jag har njutit, jag har skrattat, jag har gråtit, jag har förundrats och jag har levt. Det har lite varit som att leva i en dröm. Lite för bra för att vara sant.
Vi hade vår avslutning i torsdags, och det var vackert. och vi fick en fin sista dag tillsammans.
Men plötsligt så tar sagan slut. Dagen kommer då det som varit vardag, inte finns mera. Två åkte hem redan samma kväll som vår avslutning. Ytterligare två dagen därpå, plus att både Rich och Joseph, (våra tidigare talare som varit med oss den senaste veckan) åkte hem igår också. Nu under helgen kommer nästan alla andra att åka tillbaka till sina hemland. På måndag är vi bara fyra kvar, plus tre som bodde här i trakten redan från förut.
Fram till nu har jag vetat vad jag kommer att göra och var jag kommer att vara, men nu är framtiden plötsligt helt öppen igen. Jag måste börja ta nya beslut, göra nya val och hitta en ny vardag.

Så idag är jag ledsen. Jag tycker det är jobbigt då människor kommer och går från mitt liv. Eller alla finns ju fortfarande kvar, och jag tror verkligen och hoppas att jag kommer att få se ganska månaga av dem igen, men en del kommer jag troligtvis aldrig att få återse. Men det är väl så som livet är. En del människor vandrar med dig en längre tid, medan andra bara finns där för en kort stund. Men oberoende hur lång tid de finns där kan de hinna göra djupa intryck.
Vi blev verkligen en familj här. Vi delade och upplevde varandras highs and lows. Oberoende vad som hände fanns de där.

Så nu börjar snart en ny vardag. Fast jag fortfarande kommer att vara i Sydafrika några veckor till kommer det att vara annorlunda. Inte dåligt, men annorlunda. Livet går vidare och Gud är trofast. Det är något jag verkligen fått uppleva här.

Ända sendan första dagen jag kom hit har jag jag dansat av glädje på den stora gränsmattan av tacksamhet över att få vara här. Så även fast jag kanske idag dansar i tårar av saknad och sorg är det också fortfarande av lycka och tacksamhet.

Sagan som var sann har tagit slut. Den slutade lyckligt. Och nu börjar nästa äventyr. Nya platser att utforska, nya utmaningar att övervinna och nya berg att bestiga.
Jag är nog lycklig trots allt.