Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.
Ett liv som är värt att levas.There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.
He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)
tisdag 6 mars 2012
Asiphe
Min vän Asiphe som bor här på basen i Worcester åkte hem till Cape Town över helgen. Han hade verkligen sett fram emot att besöka sin familj där. På lördagkväll blev han rånad och knivhuggen och befinner sig nu på sjukhus. Han repar sig dock ganska.
Han blev knivhuggen i bröstet, och armen och en lungan blev punkteras, så även fast han repar sig ganska bra, så är det ganska allvarligt.
Så sent som två dagar tidigare följde han med mitt gäng in till centrum här, för vi behövde mera folk då vi rör oss ute på kvällen här. Det finns alltid en del trogna män här som följer med oss tjejer om vi vill gå någonstans. Vi blir väl omhändertagna. Så det är tråkigt att han måste råka ut för det, bara några kvarter från sitt eget hem. Han som brukar följa med oss för att vi ska få en tryggare färd genom stan.
Jag pratade med honom i telefon en stund igår, och han verkar efter omständigheterna må ganska bra. Men hela situationen gör mig nog lite ledsen. Och jag hoppas att han hinner komma tillbaka hit till basen före jag åker i väg nästa veckas onsdag.
Det känns konstigt att säga att jag åker hem till Finland nästa vecka. Jag känner mig hemma här. Vad är hem nuförtiden? Jag är mitt emellan en massa olika saker just nu. Känner mig lite vilsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar