Vi äter ut mer än vad som kanske är tillåtet. Och jag känner mig faktiskt ganska bekväm med det. Sedan själva DTS:en tog slut och alla andra åkte härifrån har den vi, den kvartett som lämnade kvar ätit ute typ 5 dagar i veckan. Jag vet inte vad som gick fel...
Vi åker till Cape Town i morgon. Tåget går okristligt tidigt. Till och med för mig. Planen är att hajka upp för Table Mountain, hänga runt i stan, kanske åka till beachen och njuta av goda gåvor som Cape Town och Sydafrika har att erbjuda.
Asiphe är annars tillbaka på basen nu. Lungan var inte punkterad, men knivhuggen är alla djupa och en del inre blödningar. Men han repar sig bra och han hade tur. Skulle knivhuggen ha varit på andra sidan skulle de ha varit rakt i hjärtat. Och det känns bra att ha honom tillbaka här. Ibland är det först något oväntat händer som man kommer till insikt hur värdefull livet kan vara.
Men det gjorde mig ledsen då jag fick höra att han måste vänta till söndageftermiddag före han fick se en doktor, då han kom in till sjukhuset lördagkväll och förlorade en massa blod hela tiden. Men det får mig också att uppskatta hur sjukvården fungerar i Finland.
För övrigt finns det typ en kubikmeter med färska fikon här på basen nu som donerats hit. Det är verkligen rätt tid att vara i Sydafrika nu.
Och jag njuter. Jag tänker göra det mina sista dagar här. Av livet, solen, människorna och tillvaron. Och jag vet att allt bra inte kommer att ta slut bara för att jag åker härifrån.
"Greater things are yet to come, greater things are still to be done".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar