Och så kommer det en sådan där dag då man utan minsta förvarning får en förfrågan om man vill följa med ut till havet för en helg. Och om man sedan råkar att älska att befinna sig där, så är det ett ganska hett erbjudande. Och då jag sedan får höra att både transport, mat och uppehälle är gratis så är det nästan lite för bra för att vara sant. Och med tanke på att det redan klockan tio på morgonen var 37 grader varmt ute så är också tidpunkten riktigt bra.
Sedan vi kom tillbaka till Worcester efter outrechen så har vi alla flickor delat rum. Men ganska fort flyttade de ut en efter en, då de åkte tillbaka till sina respektive länder eller vidare på nya äventyr. Igentligen borde vi ha flyttat ut redan i söndags, men jag är tacksam att jag fick stanna ända till idag fredag. Eftersom alla utom Jazmin åkt iväg så fick vi ha hela rummet för oss själva. Jazmin stannar här på basen för att jobba med nästa DTS grupp, så hon flyttade till en staffdoorm igår. Jag visste att jag också skulle bli tvungen att flytta snart och antog att jag skulle hamna på något massinkvarteringsställe mina sista veckor här. Men när Valeria kom och visade mig mitt nya rum idag visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Alla andra som flyttat ut har hamnat i små trånga utrymmen. Jag fick nu ett eget rum i huvudbyggnaden med en dubbelsäng.
Nu är mitt dilemma ifall jag ska åka till Durban i början av nästa vecka eller inte. Jag borde egentligen bestämma mig idag, för vi åker iväg till Saldanha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar