Här i slutet av min Afrikavistelse då jag insåg att jag är på väg tillbaka till Finland då vintern håller på och tar slut, konstaterade jag att jag kunde åka till Sverige veckan efter påsken och hälsa på min syster som bor långt bort i norr och dessutom nära ett stort skidcentrum. Eftersom Ia skulle komma hem över påsken så skulle jag få gratis skjuts dit när hon åker tillbaka, plus att jag skulle kunna lasta snowboard och skidor och allt sådant i bilen och låta henne ta hem dem igen när hon kommer till Finland i sommar.
Men sen får jag ett jobberbjudande just den veckan. Och med tanke på att mina planer för resten av året kommer att kräva en del pengar, så borde jag nog nästan ta det. Så jag tackar ja och tänker att min skidsemester får bli något annat år, eller så får jag åka dit före påsken istället, men isåfall måste jag komma på något sätt att åka dit smidigt med all utrustning.
Så plötsligt en dag föreslår mamma att de kan skjutsa mig dit. Detta skulle innebära att jag skulle få all min utrustning dit och dessutom båda resorna gratis. Jag skulle dock vara tvungen att vara där en hel vecka i såfall.
Sedan kommer de fram med idéen att jag kan ju nog få ta en av bilarna också om jag vill. Ännu bättre. Då kan jag åka precis då jag vill. Dessutom tycker jag att det kan vara skönt att köra också, även om det skulle vara väldigt långt.
Men sen i söndags så fick jag bror på besök, som plötsligt säger att han hade tänkt ta ledigt från arbetet den veckan så han skulle också kunna komma. Ännu bättre. Jag får både någon som kör halva vägen och kanske kan stå för någon underhållning under de typ nio timmar det tar att köra dit, plus att jag får någon att snowboarda med där.
Nu börjar jag komma upp till min riktiga nivå. Då saker går från bra till bättre, till ännu bättre till bäst. Allt bara fixar sig. Jag tror det är såhär det ska vara.
Sedan min tid i Afrika lever jag i en ny verklighet. Och i den verkligheten är mycket mera möjligt än vad jag tidigare trodde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar