Mod handlar egentligen inte så mycket om vad man gör, utan mera om hur man förhåller sig till det. Ofta är det de orädda som blir sedda som modiga. De som utför stora, farliga och viktiga saker. Men är inte mod att göra det du egentligen inte vågar? Där det inte finns rädsla behövs det ju liksom inte mod heller.
Men ibland handlar mod inte så mycket om att göra, utan att kanske mera om att våga låta bli att göra. Att våga ge upp kontrollen. Att våga vara liten. Att sluta tro att man måste och kan fixa allting själv. Att våga ge över kontrollen åt någon som verkligen är kapabel att sköta situationen. Att sluta spela Gud i sitt eget liv och istället bli sig själv och ta den plats som är sin. Det är svårt, men vilka är alternativen när man insett att man inte kan på egen hand.
Om Gud ska få ha den plats han vill ha i mitt liv, måste jag låta honom ta den. Han tvingar sig inte på. Jag måste våga lita. Kasta mig ut och släppa taget helt. Lita på att hans förmåga tar vid, där min slutar. Det tar på min stolthet att inse hur begränsad min egen förmåga är. Men jag har inget val. För att kunna bli stor, måste jag först våga bli riktigt liten.
