TV

Jag måste erkänna att de tre senaste kvällarna så har jag sett på idol. Och det har varit riktigt festligt. Må vara att de säkert gallrar bort en stor del av de riktigt bra sångarna, men visst får en del guldkorn ändå komma vidare.

Och idag saknade jag faktiskt det lite, då det istället kommer Bonde söker fru. Efter två månader i Purmo har jag nu märkt att vi faktiskt har en TV hemma. Och inte bara att den finns där, utan att den går att använda också.
Efter mina Åbo år, glömde jag nästan bort att man kunde syssla med sådant på kvällarna.

Men i brist på idolunderhållning i kväll blev det en promenad i vinden och mörkret, och det var inte så dåligt det heller. Det känns sådär härligt höstligt när vinden blåser i håret.

Och nu har jag bokat in så många dejter med så många fina människor för den närmaste framtiden att jag blir alldeles lycklig. Det kommer att ta länge tills jag får se dem igen sen.
Men det känns inte så jobbigt att säga hej då för en tid, om man vet att allt kommer att fortsätta på samma sätt sen när man träffas igen, fast det är minst ett halvt år till det. Det är svårare att säga hej då åt sådana man inte vet var man har.

Och detta var sommaren...

... som jag tog promenader och satt och talade med Martina på bryggan.

...som Malin och Allan var i Finland rekordlänge 

och jag fick träffa både Emma och Malin mer än jag gjort på hur många år som helst och inte mindre än tre dagar under Jakobsdagar helgen.

(och denna bild var ju inte tänkt att bli officiell, men den är ju nog ganska fantastisk och så påminner den mig om en bra sommarkväll och underbara flickor)

...som jag hade många djupa samtal med Linda,

 ...som jag hade tid att fundera,

och läsa, 

och njuta.

Detta var också sommaren som jag fick vara på ett hejdundrande födelsedagskalas

där fina Emmi förstummade publiken med sin sång

och sin skönhet.

Och detta var sommaren som jag började se en del saker på nya sätt,

och som jag vandrade i skogen,

tittade på blommorna,

och månen,

och havet och himlen.

Och detta var även sommaren då jag några dagar råkade ha hela familjen på samma ställe

och som jag kastade pil med syskonskapet

och kubb med kusinerna. 

Och detta var också sommaren som jag drack latte ute i trädgården,
letade efter tranor och kantareller,
var första gången till Pieksämäki,
inledde min fotbollssäsong i augusti,
var på opera,
började älska att springa igen,
var till Helsingfors fler gånger än jag varit någon annan sommar
och inte låg på beachen en endaste gången.

Och nu orkar jag varken skriva eller ladda upp mera bilder.
Men detta var nog på många sätt en bra sommar.

Have a beautiful Monday

Och för att få en bra start på veckan, ska ni här få ett ljuvligt framträdande. This girl rocks ända till de sista sekunderna.

visshet

Och så är det en sådana där dag igen som kunde komma lite oftare. Allt känns bara helt enkelt bra och livet är härligt.
Det är söndag. Solen skiner. Jag fick vakna långsamt och får läsa the shack för att  sedan fara och spela fotboll med the gang to play. Och att få göra en riktigt bra sista hemmamatch är ju alltid roligt. Kanske jag åker ut till havet i alla fall ikväll, fast jag trodde att jag redan gjort det för sista gången.

Men det är inte aktiviteterna eller händelserna eller ens vinsten som gör dagen så bra, även om de kanske bidrar till det. Det är känslan, eller kanske mera vissheten om att inga problem är för stora, inga vägar för långa eller någonting för svårt.
Och allt det som jag är omgiven av finns till för mig och det är upp till mig om jag tar tillvara det och använder det. Många dagar kan det vara svårt att förstå, men så vissa dagar så finns den insikten bara där. Om bara sådana dagar kunde komma för att stanna.

learning

Det finns massor med saker jag vill lära mig, men alla gånger jag kommit på det har jag haft allt för mycket annat att tänka på och annat att göra, så att jag har prioriterat min tid på annat sätt.

Men så plötsligt kommer det en tid i ens liv då det finns tid för sådant som man annars inte ger tid åt. Så nu håller jag på och försöker lära mig nya saker, göra sådant som jag inte gjort förut och försöker bli bättre på sådant som jag redan kan. För en del saker kan alla.
Men samtidigt vet jag att om man vill lära sig något nytt så lönar det sig inte alltid att vänta på tills man får tid, för jag tror inte att folk kommer att vara mindre upptagna i framtiden. Egentligen så hinner och kan man lära sig en massa saker hela tiden fast man redan är fullt sysselsatt. Det gäller bara att ta till vara på och se de möjligheter som man är omgiven av hela tiden.

råd

En del människor undrar hur jag har råd att åka iväg ett halvt år igen och inte ha någon inkomst utan istället betala för min resa och mitt äventyr. Det är ju inte så länge sedan jag var på en två månader rundtur till Afrika och så kom jag ju just hem från en mer eller mindre oavlönad praktikperiod i Namibia.

Själv frågar jag mig mera, skulle jag ha råd att låta bli? Alltför många gånger har jag tänkt på och drömt om olika saker jag vill göra och platser jag vill besöka, men sedan låtit min bekvämlighet, det logiska, det ”förnuftiga”, andras åsikter och en massa annan skit hindrat mig från att göra det. Jag vet faktiskt inte jag har råd att låta ännu en möjlighet gå förbi. 

Livet är väl till för att levas och inte enbart överlevas. 

Jag menar inte att alla måste åka bort för att förverkliga sina drömmar eller för att inte fasta i gamla banor. Men för mig känns det som att jag måste bort härifrån en tid ännu.

Men jo, jag har nog sparat en del pengar från de jobb jag haft typ de senaste tio åren. Jag har faktiskt varit riktigt dålig på att slösa pengar. Inte det att jag inte kunnat unna mig något, men jag har aldrig sett något behov av att köpa en massa saker bara för att jag har råd. Därför har jag möjlighet att resa för pengar nu som förtjänades under gymnasietiden.

livskvalitet

Och så var det en sådan där dag som började bra, sen blev den ännu bättre och på kvällen var den riktigt bäst.

En lagomlång cykeltur ännu längre in i skogen än vad många kanske tror är möjligt. En sjö, en sprakande brasa, en kopp te och en riktigt fin vän. Djupa samtal om viktiga saker och om sådant som egentligen anses vara tabu. Att få berätta, att få diskutera och att bli förstådd och att någon vill lyssna.
Plötsligt känns hela världen så närvarande. Det finns tid. Det finns de som tar sig tid. Samtidigt existerar det ingen tid.

Sådana här gånger känns livet sådär fantastiskt förunderligt underbart. Det är en lycklig och tacksam själ som cyklar hem i mörkret flera timmar senare. Vissa dagar är det extra roligt att leva.
Detta är livskvalitet