Sistaaugustitjugohundraelva

Och så var plötsligt den sista augusti här och sommaren tar slut även officiellt. Och tittar man ut och märker att det är nästan kolsvart så ser man att det är sant. Men det känns helt okej. Faktiskt riktigt bra. Jag är glad att jag hinner uppleva lite av hösten. Den kommer att bli kort i år.

Jag åkte ut till havet idag. Kanske för sista gången. Och så har jag stekt våfflor. Inte för att jag är speciellt förtjusta i dem (men inte har något emot dem heller), utan för att en sådan önskning framförs av bror med flickvän som säger att det tänker komma på besök.

Och snabba instanser i detta land fortsätter att överraska positivt. Jag besökte ambassaden förra onsdagen. På fredag eftermiddag mejlade jag in de sista dokumenten de behövde. Det skulle ta ca 15 dagar före det var klart. Och tidigt denna morgon, mindre än tre arbetsdagar efter att de fått alla mina dokument får jag mejl om att mitt visum är redo att avhämtas. Smooth. Nu är bara frågan, ska jag ta mig till Helsingfors ännu en gång för att hämta ut det, eller skulle det räcka med att jag hämtar ut det dagen före jag åker iväg, i och med att jag ändå ska till Helsingfors då.
Alla gånger jag det senaste året har haft bråttom att få alla papper i skick så har jag mötts av effektiva, trevliga och hjälpsamma människor. Det gäller hela proceduren med att få min gradu språkgranskad, att få ut min examen, att få iväg ansökningarna till Vustr, utdrag från brottsregistret och nu även visumansökan. Fantastiskt!

hej då sommar

Jag har varit ute och rott på spegelblankt vatten och sett solen gå ner. Jag har fått njuta av goda gåvor från grillen, kanske för sista gången den här sommaren. Jag har suttit på en sten ute vid vattnet och tittat på facklorna och raketer. Jag har druckit konjak. Jag har fått lyssna på live gitarrmusik. Detta är en rofull och stämningsfull avslutning på sommaren.

Denna eftermiddag har jag spelat kubb, blivit sockerhög, träffat en stor del av kusinskapet och diskuterat och skrattat åt sådant som endast denna sammansättning av människor gör. Vackert så.

En blondare tillvaro

Och så var det en sådan där dag då det småregnade hela dagen. Ibland så lite att det knappt märktes, men regnet var trofast. Och just sådant väder är världens bästa väder att springa i. Regnet är uppfriskande, men det kommer så lite att man knappt blir blöt. Trots alla goda förutsättningar tog det långt in på kvällen före jag kom iväg på min länk. Men skönt var det. Och mina ben tycker att det är barmhärtigare att springa än spela fotboll. Efter 2 träningar och 5 matcher har de ännu inte riktigt hunnit anpassa sig till den typ av ansträngning som fotbollen ger. Men jag tvingar dem att spela ändå. Och jag tror att dagens länk får dem att mjukna upp lite.

Det skulle ta 7 arbetsdagar före mitt utdrag från brottsregistercentralen skulle komma. Jag beställde det på onsdag eftermiddag, men redan idag på fredag damp det ner i brevlådan. Oj vad jag tycker om sådana instanser där det kan vara effektiva med sådant där. Speciellt då jag själv möjligtvis är ut i senare laget.

Flera av mina vänner har passat på att bli brunhåriga nu till hösten. Själv har jag blivit blondare än vad jag varit på väldigt länge. Det var en helt spontan grej jag kom på en kväll och två dagar senare blev det av. Och jag trivs riktigt bra med det, även fast det kanske inte alltid är en bra ide att börja färga håret mitt i natten. Men kanske är jag blond i själen. Och blondhet är också något jag förknippar med sommaren och snart får jag åka iväg  till våren i Sydafrika och en därpå följande lång het sommar.
Jag blir nog lite förvirrad med årstiderna det här året.

Min nya blonda tillvaro.

En dag i bilder

Efter att ha yrat på fram och tillbaka i drygt en vecka, så var det skönt med en ledig, alldeles vanlig dag.
En dag med en god vän, och en dag med lite fotografering och en dag med framskaffande av dokument.

Jag är nog lite stolt över att jag hittat alla de papper som jag behöver och att jag faktiskt var så förutseende i våras att jag tog en del kopior på olika papper som jag knappast skulle behöva men som det fanns ändå en liten risk att jag kunde få användning för, före jag skickade iväg dem. Bra tänkt Karolina!

Och nu borde jag bara jag också ha fixat fram de sista dokumenten som jag ännu behöver för visumansökan. Det är bara att vänta på att ett utdrag från brottsregistret ska dimpa ner i postlådan. Nu börjar jag faktiskt tro på att jag ska få åka iväg.

Söta Linda

Filosofiska Karolina

                                                            

Ambassaden

Och människorna på ambassaden var snälla mot mig. Det kändes lite som att jag redan var i Sydafrika för ett ögonblick då jag kommer in och möts av en trevlig sydafrikansk man vid konsulatet som ler, hälsar glatt och frågar hur det står till. Det där som är vardag där, men som är något utöver det vanliga här.

Kvinnan jag pratade med sedan var också trevlig och det var först efteråt som jag märkte att det inte störde mig att vi pratade finska hela tiden. Inte är det någon vacker finska jag pratar och nog varierar det från gång till gång hur bekväm jag känner mig med det, men nog tog Namibiavistelsen bort många spärrar. Det är något jag märkt flera gånger de senaste veckorna.
Och vid ambassaden fick jag svar på det frågor jag hade och det ända som jag oroade mig lite för verkar ordna sig riktigt bra. De behöver fortfarande några dokument, men de verkar inte vara så svåra att få fram. Så nu har jag program för de återstående dagarna av veckan.

Och Helsingfors är nog egentligen ganska fint. Kanske jag skulle kunna bo här någon gång i framtiden. Och det här med att fara på restaurang med Emma på tisdagskvällar har ju också blivit en riktigt trevlig tradition.

Hesa och hästar

Och ännu en gång befinner jag mig i Helsingfors. Hurra för mig.
Och må nu människorna på ambassaden ha en bra dag i morgon, för jag tänker fara dit med halvfullständiga dokument och ändå hoppas att de vill ge mig visum.

För övrigt tycker jag att Nokia tune ringsignal borde förbjudas. Åtminstone för personer över 50. Den signalen med kombinationen hög volym och en telefonägare som behöver säkert två minuter på sig att få fram telefonen och lyckas svara är ingen hit. I går lyckades jag tydligen att vara omringad av tre sådana människor på jaro-matchen.

Och mina dagar i stallet är förbi för den här gången. Det var fyra fina dagar med två av de vackraste av djur jag fått ha. Och att att få rida igen väckte en del av mig till liv på nytt. Tänk er att få sväva fram på idel styrka och skönhet. Det är nog något jag borde göra oftare.

Hur bra är det inte att få spendera några dagar med att se på de här?

Too much of a good thing is wonderful

Och jag har levt bra dagar i söder. Jag lyckades få kvalitetstid med flera vänner än vad jag vågat hoppas, fast jag hör av mig med väldigt kort varsel. Ja, faktiskt alla jag frågade av hade möjlighet att träffas.
Helt fantastiskt.

Och när det lär ha regnat i Purmo precis hela dagen, så har solen lyst och varit glad i Åbo. Bra val av dag.

Och efter att ha fått ha flera bra dagar på rad bakom mig så följer ännu flera bra dagar. Från och med i morgon ska jag få spendera några dagar med två hästar och en stor studsmatta. Det ni. Det går ingen nöd på mig för tillfället.


(Rubriken är hämtad från väggen på ett av Åbos matställen/caféer)