What is your story?

I Åbo så är det väl någon gång nu som Vem skapar din berättelse evenemanget håller på. Under mina fyra första dagar här hade jag en massa olika möten. Under dessa dagar fick jag ha en massa olika möten. Idag har vi börjat på riktigt och jag har fått höra en massa olika människors berättelser då de berättat om sig själva. Det är intressant. Allas berättelser är så olika, men alla något att ge.
Folk har så olika bakgrunder. Men så måste det väl vara då människorna i min grupp kommer från 5 olika kontinenter. Jag kommer nog att trivas med de människor jag ha runtomkring mig här. Hoppas jag tycker samma sak efter att ha levt intimt med dem under flera veckor. Men mitt första intryck är väldigt positivt.

Braai

Tänk att få bo i ett land där det till och med finns en nationell Braai dag som är public holiday. Så idag har det varit Braaiparty på basen. Me like. Och sådana dagar är till och med korv gott. För det smakar så mycket mera än korv. Det smakar Sydafrika, det smakar Braai helt enkelt och det smakar glädje.
Och så har jag fått spela volleyboll med brassarna & co hela eftermiddagen. Jag måste först försöka briljera på volleybollplanen så att de får lite respekt tills jag sen tänkte joina dem på fotbollsplanen. Jag fick nog en förfrågan redan idag, men det får bli någon annan gång.

Egentligen har jag ju inte börjar på riktigt ännu, men redan så har en del saker öppnats.
Jag har hunnit ha många möten som spelar roll. Det är fint.
Och under mina dagar här på basen har jag helt plötsligt kommit till inskikt om en del saker.

Hiid

Efter en natt utan sömn och en dag utan mat, vet jag inte huruvida det är smart att köpa en stor kopp latte till middag. Och efter att under mina dagar fått dricka två koppar latte i palatset av anständig storlek och som smakar som kaffe ska, så var nog inte kaffet på flygfältet någon höjdare heller. Men åtminstone bättre än det som erbjöds på flyget (vilket jag mot mina principer gav tillbaka fast jag bara smakat några klunkar). Men latten på flygfältet var det organsitk och ekologisk. Åtminstone stod det så på koppen.

Men efter att ha missat ena bussen från Åbo, fått en sax konfiskerad på flygfältet, gått och provsmakat rom och tequila och låtit män rekommendera och testa parfymer på mig på Heathrow, sovit rekordlänge på flyget till Cape Town har jag nu hittat "hiid" till Worcester.
Och hela resan har känts skön ända sedan jag lämnade palatset på onsdag morgon.

Afrika och människorna har tagit väl emot mig. Det känns nog lite som att jag kommit hem. Eller åtminstone att det är här jag ska vara. Alla är vänliga och hjälpsamma mot mig här och jag får fortsätta att träffa en massa härliga människor och ta emot godhet på alla möjliga olika sätt.

Och Gud har lite börjat visa vad han har tänkt visa mig och vad han vill göra under den här tiden. Det värmer mitt hjärta samtidigt som det känns utmanande och spännande och lite jobbigt. Men mest bra.
Jag har samma känsla här på basen nu som jag hade här i maj i fjol. En känsla av frid och frihet.

Preliminärt kommer det att vara 27 personer på min DTS från 13 eller 14 olika länder. Hittills har tio anlänt så vi får se hur många som sist och slutligen kommer. Det kommer nog att bli bra det här tror jag.

Solen skiner, jag börjar bli lite solbränd igen och jag får vara ute och titta på bergen så mycket jag vill. Jag får bara ödmjukt tacka och ta emot.
Detta är mitt liv och det är jag som får leva det.

Söderut

Nu börjar jag söka mig söderut lite mera på riktigt. Hoppas jag får bra och mycket mat på planet, för jag är HUNGRIG.

Åbo

Då jag våren 2010 befann mig i Österbotten för drygt en månad missade jag the 2 big happenings of the year i Åbo. Kvarnbron rasade och paret Beckham befann sig i staden. Detta år råkar jag istället vara i stan då kvarnbron återinvigs och kronprinsessan av Sverige är här.

Jag är tillbaka i Åbo för en kort stund. Det är ganska roligt och lite emotionellt. På lite olika sätt.
Jag träffar människor. Jag tittar mig omkring och jag tar det bara lugnt. Åbo är nu bara en mellanlandning. Det är så det ska vara nu. Det känns lite vemodigt, samtidigt som jag är förväntansfull. Och tacksam.
Jag får ett äventyr till. Och Gud visar att han förser. Idag får jag plötsligt 100€ nästan bara sådär. En person kommer och säger att hon vill betala mina kostnader från flygfältet i Cape Town till Worcester och ger mig dubbla beloppet vad det kostar. Jag får ödmjukt lära mig att ta emot.

Jag har kommit fram till att det som jag kommer att sakna mest i Åbo är nog friffe. Det har varit en fast punkt för mig under många år och en plats som jag alltid vetat att jag får komma till. Oberoende. Och i söndags kunde jag nog än en gång konstatera att jag tycker mycket om människorna där.

Hello Helsinki!

Helsingfors fortsätter att behandla mig väl. Efter regn och regn och regn hela morgonen i Purmo och hela tågresan ner, bjuder Helsingfors på uppehållsväder då jag kommer fram. Egentligen har jag inte så mycket emot regn, men om man ska gå omkring med packning föredrar jag uppehållsväder. Att den sen regnar hela natten här spelar ingen roll då det nästan är soligt då jag vaknar. Så idag har jag varit turist i vår huvudstad. Hoppas att Åbo kan vara lika tillmötesgående med sina regntider under de kommande dagarna.
Ännu en person jag ska hinna träffa här före jag åker vidare västerut.
Och människorna på ambassaden fortsätter att vara trevliga.

Men det som jag kommer att sakna mest med Helsingfors är nog Emma, som varit en fantastisk värd och som låtit mig våldsgästa henne var och varannan vecka den senaste tiden.

Vackra, fina Emma.

Som bjöd på god Äppelpaj.

Turist i eget land.

Ortodoxa kyrkan. Och bakom den ligger Sydafrikas ambassad, så nu har ni lärt er det.

Kaffe och Ben &Jerry's till second breakfast. En sista länk i Purmo i regnvädret. Och ett nät som fungerar på tåget. Bra morgon.

Dessutom får jag mejl från Nanna och Sydafrika på morgonen att jag valt den bästa av alla DTS:ar på Worcester och att den kommer att bli STOR och att det kommer att bli BRA.

Jag tittar ut genom fönstret på tåget och konstaterar att det antagligen kommer att ta länge tills jag ser Österbotten nästa gång.