Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


söndag 8 januari 2012

Vardag

Det börjar vara vardag att inget blir som den ursprungliga planen är här. Så gott som allting vi planerat att göra beror på en massa övriga faktorer. Och jag trivs faktiskt bra med att inte veta vad som väntar. Det har funnits tider i mitt liv, då jag vill veta på förhand vad som kommer att hända. 
Men här börjar det vara mera undantag än regel att man vet på förhand och jag bryr mig faktiskt inte. Det är ganska spännande att hela tiden kastas in i nya utmaningar eftersom det ibland förväntas att du ska göra saker som du inte har möjlighet att förbereda dig för eller får reda på det med ganska kort varsel. Det är utmanande men lärorikt. Men jag tycker faktiskt om det. 
(Även om jag i normala fall vill kunna förbereda mig om det förväntas att jag ska göra något som normalt kräver förberedelser) Men tiden i Sankt Olofsskolan och i Namibia vad bra förberedelser för att lära sig vara kreativ då det inte går att göra på det sätt som man först tänkt.

Nu när Anna ännu är på sjukhus och också Andrew är där ganska stor del av tiden, så är vi utan båda våra teamledare och ganska mycket av våra kommande planer beror på hur Anna återhämtar sig. Men hur som helst kommer vi att åka norrut nästa vecka, även om en del av programmet där kommer att ske på annat sätt än vad vi först tänkt.

Men fast dagarna är oförutsägbara här, så är det mest sköna dagar. Skön som i bra, spännande och innehållsrika och inte skön som i lata. Jag stiger, upp äter mitt morgonmål och har min tid för mig själv före jag entrar den övriga världen och beger mig till basen beredd för det mesta som kan tänkas hända. Inte frberedd, men beredd.

Under en av våra föreläsningsveckor i Worcester kom en av våra talare och profeterade och sade åt mig att jag inte alls är så  bunden och beroende av ordning och fast tidpunkter som jag tror. Jag är vild och flexibel och anpassningsbar. Och även om jag under normala förutsättningar föredrar att veta vad som väntar mig så har det inte varit 

Och jag har preliminära planer inför sommaren. Och det är spännande. 

En av mina trogna vänner här på basen i Blantyre är denna söta varelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar