Det är något speciellt med nätterna här i Afrika. Natten är på något sätt så förtrollande. Speciellt nu när det börjar vara varmare igen. Alla dofter, alla ljud, vinden som blåser i håret, mörkret. Det finns så mycket skönhet. Det får mig att känna mig så levande. Men mest av allt är det bara fridfullt. Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta för ord på det. Det är liksom bara så annorlunda. På ett bra sätt.
Afrika är en kontinent full med skönhet, men samtidigt också full med en massa fattigdom och brottslighet. Men hur jag än skulle försöka, så kan jag inget annat än bara älska kontinenten, fast jag bara sett en liten bråkdel av den. Jag kände precis samma sak då jag var i Namibia tidigare i år. Det finns något speciellt här. Det är inte bara det vackra landskapet eller det varma vädret eller alla människor. DEt är en kombination av alla tre och en massa andra saker där till.
Jag satt och pratade med Jeremy, en av Alaska pojkarna länge igår kväll. Jag tror han förstod vad jag menad med att Afrika är förtrollande och magiskt. Han tyckte precis samma sak, fast han bott största delen av sitt liv på Filippinerna.
Jag tycker verkligen om människorna här. Det finns människor från så många olika nationaliteter här och det är en sådan rikedom. Men det är inte bara det att det är spännande med alla nationaliteter. Utan det är människorna som individer jag tycker om. Både alla de som går i min DTS och de andra som finns här.
Jag känner mig annorlunda här. Jag känner mig mer som mig själv liksom på något konstigt sätt.
Jag börjar lite på riktigt faktiskt fundera på att inte komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar