Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


lördag 15 oktober 2011

Wonderful Saturday morning!

Jag måste erkänna att jag gått ifrån min standard en hel del då det gäller kaffe här. Jag dricker faktiskt pulverkaffe dagligen. Och det känns helt okej. Ibland dricker jag det till och med nästan med halvsur mjölk. Det finns ju trots allt något inbyggt i mig som säger att det man tar ska man dricka upp. Men jag har nog ibland börjat gå från mina principer.

Idag var jag dock på second breakfast hem till mina skolledare Daniel och Daniele. Där bjöds bliv jag bjuden på brasilianskt kaffe, och efter att ha vant sig med pulverkaffe, så smakade detta kaffe nästan himmelskt. Dessutom stekte de plättar åt oss som serverades med kondenserad mjölk och färska jordgubbar. Det var en bra morgon.
Att dagen hade börjat med morgonlänk, med Regis, en av brassarna som jag brukar spela volleyboll med. Det är inte alltid lätt att hitta folk som vill komma ut och springa, speciellt inte på morgnarna, så det dagar då det lyckas och då det finns människor som faktiskt kommer på den idéen alldeles själv är det liksom fest. Kenzie som är hon jag mest springer med har problem med sitt knä så fast hon gärna skulle komma ofta, måste hon vila ibland.
Att sedan få spela beachvolley i drygt två timmar före lunch var ju heller inte helt fel. Det är två unga män från Brasilien: Regis och Thiago och så är det Aina från Madagaskar som jag oftast spelar med, och det är ett riktigt bra gäng, och vi brukar få riktigt bra spel. Sen finns det några andra som brukar joina mer sporadiskt också.
Hur som helst är jag jättetacksam att jag har ett gäng att spela med här. Det finns möjlighet att spela fotboll också, så jag funderar lite på att joina den nu på eftermiddagen, men jag känner mig faktiskt ganska nöjd med bara volleybollen också. Och bara det att jag vet att jag får spela fotboll om jag vill skänker glädje.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar