Mina tankar, mina funderingar och mina upplevelser. Inte alltid helt genomtänkta. Oftast inte speciellt välformulerade. Men ändå en del av min berättelse, från min synvinkel. En berättelse som fortfarande formas och som ständigt fortsätter. En berättelse som är del av en mycket större.

Ett liv som är värt att levas.


There is a time for everything and a season for every activity under heaven. A time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot, a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build, a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance, a time to scatter stones and a time to gather them, a time to embrace and a time to refrain, a time to search and a time to give up, a time to keep and a time to throw away, a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak, a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.

He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men. (Eccl 3:1-8,11)


lördag 23 april 2011

Möjligheter och välsignelser

Fredagen var en bra dag. Dagens vinster och framgångar var: 1) Jag fick äta biff. En 350 grams kudu stek. 2) Jag blev erbjuden jobb med bostadsförmån som mattelärare i Rundu. 3) I Rundu träffade jag en dam som pratar svenska som bor och jobbar i Walvis Bay. Nu har jag en öppen inbjudan att komma dit och hälsa på och bo. Kanske jag skulle åka en sväng där via också då jag ändå är i trakten, eftersom jag kommer att spendera några dagar av min semester i Swakopmund.

Ibland kommer det bara så mycket till en. Välsignelser av alla olika slag, erbjudande från alla olika håll och möjligheter som plötsligt uppenbaras för en och blir synliga. Det får mig att förundras och fundera att varför oroar jag mig över huvudtaget för någonting? Har jag inte fått bevisat tillräckligt många gånger att allt kommer att ordna sig och att det finns massor med möjligheter. Varför är det ändå så lätt att istället se alla svårigheter och bli modlös och tvivla?

Dagligen kommer jag till nya vägskäl och tvingas välja. Och oberoende av
vilken väg jag än väljer så kommer jag ändå att komma fram till målet och det kommer att bli bra. Varför är jag ändå ibland så rädd att välja fel, om jag egentligen vet att det finns flera rätta vägar? De kommer bara att bli bra på olika sätt.

Jag ska nog lära mig att leva livet enklare. Liksom inte tänka så mycket utan bara göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar