Det lite märkligt, men mest roligt hur jag alltid hamnar hos olika fotbollspelare då jag åker ut på missiosfältet. Då jag var i Namibia spenderade jag första halvan av min tid hos en f.d. veikkausliigaspelare.
Min ledare här i Sydafrika är också före detta fotbollsspelare. Var en lovande fotbollspelare i Brasilien, och då han var 19 år stod han plötsligt för ett val om han skulle åka till Europa och spela fotboll eller om han ville bli missionär. Han valde det senare.
Men att han varit fotbollsspelare syns nog då de spelar här på basen. Men han är väldigt ödmjuk då han spelar här på basen. Han är en bra typ.
Jag har dock inte spelat med dem ännu. Men det gläder mig ändå att de finns flera som fortfarande frågar om jag vill komma med. Någon dag kanske jag nog spelar med dem ännu. Tror dock inte att det finns några damer som spelar med dem här. Jag borde väl kanske inte bry mig om det. Men lite gör jag nog det ändå.
Men jag är ganska nöjd ändå, för jag får spela volleyboll ganska ofta. Och idag blev jag inbjuden att spela på morgonen, dit bara de duktig var tillfrågade. Det gläder mig. Och så var det roligt att få vara den ända tjejen med de duktiga pojkarna. Och vi hade riktigt bra spel.
Jag fylls med så mycket tacksamhet här. Jag vet inte om jag någon gång vill åka härifrån.
Ibland saknar jag stället redan, då jag tänker på att jag snart måste åka hem, fast jag bara varit här en bråkdel av min tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar